”Riktade lönesatsningar är en omyndigförklaring av Polismyndighetens ledning”

I förra veckan fick vi en ny regering och en omfattande lista på reformer och kommande förslag för att komma till rätta med kriminalitet och framför allt gängkriminaliteten. Många av förslagen handlar om strängare straff och nya brottsrubriceringar.

Vi ställer oss dock samma fråga som en av mordutredarna i Dagens Nyheter gör (Det här behövs för att lösa gängmorden): Vad spelar det för roll att straffen förlängs när vi inte ens når fällande dom? I samma artikel får utredarna berätta vad de anser är problemen. Alltifrån långa köer på NFC, bristen på IT-forensiker, brist på kvalificerad och erfaren personal exempelvis utredare nämns.

Våra medlemmar har den kompetens som de erfarna mordutredarna efterlyser. De arbetar som jurister, IT-forensiker, utredare, chefer och andra funktioner. De är kollegorna som tar över när polispatrullen har lämnat brottsplatsen och nästa nödvändiga skede inleds för att rättsskipningen ska kunna ta vid i form av beslut av åklagare och i förlängningen en dom.

Behovet av att rekrytera och behålla dem inom Polismyndigheten är en fråga som Akavia och Saco-S vid Polismyndigheten har påtalat. Vi genomförde under 2021 en undersökning bland våra medlemmar på Polismyndigheten (läs rapporten).

Den visade i många delar en alarmerande situation. I dag är personalomsättningen tydligt högre bland flera akademikergrupper inom myndigheten än bland poliser. Våra förtroendevalda vittnar också om en stor ökning av samtal från medlemmar som lämnar myndigheten för andra jobb. En mycket oroande utveckling då polisen i allra högsta grad är beroende av dessa medarbetare för att lyckas i sitt uppdrag. Bland medlemmarna som inte trivs inom myndigheten anges lönen som ett viktigt skäl.

Politikens ensidiga fokus på poliser och deras behov motverkar möjligheten att behålla och rekrytera civilanställda akademiker. Signalen är att akademikerna inte är lika viktiga och värdefulla. Ett tydligt exempel är politikens inblandning i lönebildningen där man i statsbudgeten öronmärker pengar för poliser oavsett hur de bidrar till verksamheten och kollegor som ibland utför samma arbetsuppgifter värderas lägre. Det skapar motsättningar mellan grupper som behöver samarbeta i olika team. Den polisutbildade kollegan får ”extra lön” och den akademiskt utbildade kollegan blir utan. Rikspolischefen har uttalat att alla kompetenser behövs men faktum är att politisk satsning på vissa grupper får motsatt effekt, myndigheten tappar viktigt kompetens.

Det finns också samhällsekonomiska och andra skäl till att undvika att runda den etablerade svenska partsmodellen i en tid av ekonomisk kris. Det ger upphov till kompensationskrav från andra grupper i samhället, vilket frestar på en redan ansträngd ekonomisk situation i Sverige där budskapet till parterna är att de måste ta ansvar för en hållbar lönebildning under kommande år.

Det är tveksamt om riksdag och regering kommer att uppnå bättre resultat på det kriminalpolitiska området om man inte samtidigt inser och visar att man prioriterar alla grupper inom Polismyndigheten. Politiken kan inte fortsätta att låsa pengar till en enskild grupp i en verksamhet utan måste lämna till ledningen och parterna att bedöma vilka områden som måste prioriteras utifrån verksamhetens bästa. Att göra riktade lönesatsningar är en omyndigförklaring av myndighetens ledning.

Den svenska modellen bygger på att arbetsgivare och fackförbund förhandlar lön och andra villkor utan inblandning från politiken och en annan ordning riskerar att underminera styrkan i den svenska partsmodellen.

Vi är övertygade om att framtidens polisväsende behöver behålla och rekrytera fler medarbetare med akademisk bakgrund för att utveckla en verksamhet som löser sin uppgift med hög kvalitet och effektivitet. För detta behövs bland annat:

• Riksdag och regering bör avstå från att blanda sig i lönepolitiken genom att peka på vissa grupper. Ordentliga resurser behövs i budgeten till Polismyndigheten men låt parterna ta ansvar för lönebildningen.
• Politik och debatt måste handla om och tala om polisanställda i stället för poliser. Alla kompetenser behövs inom myndigheten.
• Förbättra myndighetens statistik. Idag finns bara uppdelningen mellan civilanställda och poliser. För att myndigheten ska kunna bemanna på ett adekvat och effektivt sätt måste man veta vilken kompetens som finns på olika befattningar.
• Polismyndighetens lönesatsningar bör gå till de medarbetare som särskilt bidrar till att uppnå resultat i verksamheten, oavsett utbildningsbakgrund. Riktade satsningar som enbart träffar poliser riskerar att skrämma bort akademiker med spetskompetens från myndigheten.
• Rekrytera fler civila utredare och förundersökningsledare med akademisk bakgrund och frångå låsningen vid fördelning om 70 procent poliser och 30 procent civilanställda. Rekrytera istället rätt kompetens för rätt uppgift.

Anna Steen, förhandlingschef Akavia

Anna Owens, Saco-S föreningen inom Polismyndigheten