Nästan hälften av skyddsombuden i hamnen borta

I april i fjol meddelade arbets­givar­organisa­tionen Sveriges Hamnar att Hamnarbetarförbundets skyddsombud inte längre får delta i arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivaren ansåg att skyddsombuden i fortsättningen skulle ha mandat i enlighet med arbetsmiljölagen. Eftersom Transportarbetareförbundet, men inte Hamnarbetarförbundet, har kollektivavtal med Sveriges Hamnar har Hamnarbetarförbundets medlemmar inte längre egna skyddsombud på arbetsplatserna.

Hamnarbetarförbundets 108 skyddsombud får inte längre delta i arbetsmiljöarbetet. Kvar är Transports cirka 140 skyddsombud. I åtminstone två hamnar finns endast regionala skyddsombud, enligt uppgifter från Transportarbetareförbundet.

Oron över brister i arbetsmiljön är enligt Hamnarbetarförbundet en stor orsak till att facket började strejka för kollektivavtal i januari i år. Sveriges Hamnar svarade med lockout.

– Det långsiktiga skyddsarbetet som förebygger olyckor gröps ur månad för månad, säger Erik Helgeson, ledamot i Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse.

Enligt honom är det viktigt att skyddsombuden har en kritisk inblick i verksamheten och har arbetarnas förtroende.

– Vi måste komma in i skyddsorganisationen.

Varför sade ni då nej till avtal som hade gett er den rätten?

– Man använder arbetsmiljön och skyddet som ett utpressningsmedel. För att trygga vår arbetsmiljö ska vi inte behöva göra avkall på vår möjlighet att delta i förhandlingar och representera våra medlemmar, säger Erik Helgeson.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar kan inte se några brister i arbetsmiljön till följd av konflikten och det minskade antalet skyddsombud.

– Ytterst är det den enskilda arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret. Det finns inga indikationer på försämringar i arbetsmiljön, säger Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar.

Hur ser Sveriges Hamnar på att antalet skyddsombud har halverats?

– Jag ser inget självklart likhetstecken mellan enbart antal skyddsombud och kvaliteten på arbetsmiljön.

Ser ni risker med ert beslut?

– Hittills har vi inte sett att det inneburit ökade risker. Men det är svårt att spekulera om framtiden, säger Joakim Ärlund.

Maria Steinberg vid Örebro universitet är jurist och har forskat om skyddsombud och deras rättigheter i mer än 30 år.

– När en stor del av arbetstagarna i hamnarna inte har skyddsombud får de inte de skydd de har rätt till.

Maria Steinberg påpekar att anställda som jobbar i samma företag men är medlemmar i olika fackförbund helst ska representeras av sina egna skyddsombud.

– Skyddsombuden bör helst komma från det fackförbund som arbetstagarna är med i. Förbunden värnar om sina egna medlemmar.

Hon tillägger att man kan fråga sig hur mycket tid och engagemang som exempelvis Transportarbetareförbundets skyddsombud lägger på en arbetare som är med i Hamnarbetarförbundet.

Arbetsmiljölagen tar inte höjd för den situation som nu uppstått i hamnarna, med ett fack som har kollektivavtal och ett annat utan, men dit en stor del av de anställda hör. Enligt lagtexten är det fackförbundet med kollektivavtal som har rätt att utse skyddsombud. Men enligt Maria Steinberg har inte Arbets­domstolen ifrågasatt skyddsombud från ett fack utan kollektivavtal, om arbetsgivaren accepterat det.

Därför anser hon att det är möjligt för Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet att teckna ett avtal som ger skyddsombuden rätt att vara med i skyddsorganisationen. Hon beklagar att skyddsombuden och arbetsmiljöfrågorna har blivit ett slagträ i hamnkonflikten.

– Det handlar om att rädda liv. Då måste man vidga sina principer och höja sig över konflikten, säger hon.