”Människohandel är inte bara prostitution”

I Sverige, liksom i många andra länder, har diskussionen om människohandel länge handlat om utnyttjande för sexuella ändamål och prostitution, medan utnyttjande på arbetsplatser har fallit i skymundan. Det anser Natalia Ollus, direktör för Europeiska institutet för kriminalpolitik, HEUNI. Lag & Avtal träffar henne i Helsingfors i Finland där institutet ligger.

– Jag tror att man i Sverige har haft svårt att se att människohandel kan vara annat än prostitution. Det reflekteras i att utnyttjade arbetare sällan identifieras som potentiella offer för människohandel, säger hon.

Natalia Ollus pekar på att i Sverige har utnyttjandet på arbetsplatser främst diskuterats utifrån frågor kring social dumpning och lönedumpning. I Finland har man däremot främst sett utnyttjande av människor som ett rättsligt problem.

Hon skrev sin doktorsavhandling om utnyttjande av utländsk arbetskraft och arbetsrelaterad människohandel, och anser att det finns en seglivad uppfattning om att arbets­relaterad människohandel handlar om arbete under extrema villkor med inslag av våld, hot och tvång.

Men begreppet människohandel är bredare än så, menar Natalia Ollus.

– Redan när det finns tillräckligt många element av tvång, som inte nödvändigtvis behöver vara direkt hot eller våld, kan det vara frågan om människohandel.

Tillsammans med sina forskarkolleger på det kriminalpolitiska institutet har hon försökt tydliggöra och ta fram beskrivningar av vad som krävs för att ett utnyttjande ska klassas som brottet arbetsrelaterad människohandel. Det kan till exempel handla om att löner och tillägg helt eller delvis uteblir, att arbetarens umgänge och rörelsefrihet begränsas, att olagliga rekryteringsavgifter tas ut och att identitetsbevis beslagtas.

– Det kan vara en slags utsiktslöshet, att det inte finns andra möjligheter än att fortsätta jobba. Man måste se på den utnyttjades utsatthet och beroendeställning till arbetsgivaren, säger hon.

Resultatet sammanfattades i en rapport som kom ut 2011. I Finland har flera domstolar hänvisat till rapporten i domar om arbetsrelaterad människohandel. Det gjordes bland annat i den första fällande domen för arbetsrelaterad människohandel i Finland som kom 2012. Den handlade om en kvinna som arbetade på en nagelsalong i Helsingfors. I ett års tid hade hon i huvudsak arbetat utan lön, och tvingats göra hushållsarbete på kvällarna. Om hon fick pengar betalade hon av på sin skuld på rekryteringsavgiften som hon betalat tidigare i sitt hemland. Hon kunde inte finska. Hon bodde hos sin arbetsgivare och hade ingen kontakt med andra. Arbets­givaren dömdes till två år och fyra månaders fängelse och ungefär 150 000 kronor i skadestånd.

– Efter det lossnade korken och det började falla fler domar för arbets­relaterad människohandel, konstaterar Natalia Ollus.

I Finland har det till dags dato kommit runt tio fällande domar för arbetsrelaterad människohandel och mer än 54 fällande domar för ockerliknande diskriminering i arbetslivet, som juridiskt sett är ett mindre allvarligt brott än människohandel.

Finska myndigheter och det finska rättsväsendet har blivit alltmer uppmärksamma på att det kan vara frågan om människohandel när en arbetstagare blir utnyttjad. Samtidigt anser Natalia Ollus att staten också vänder bort blicken. I sin avhandling som publicerades 2016 konstaterade hon att arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel är ett problem som staten direkt eller indirekt tillåter.

– I våra moderna samhällen där staten och den privata sektorn går tätt hand i hand, finns det en ovilja inom staten att ta itu med de brott och missbruk företag sysslar med, eftersom den ekonomiska tillväxten är så beroende av det, säger hon.

Hon för fram att aktiebolagsstrukturen gör det nästintill omöjligt att ställa personer i bolagets beslutsfattande positioner till svars eller få dem dömda, eftersom ett aktiebolag är en juridisk person.

I diskussionen om arbetsrelaterad människohandel men också i statliga policydokument, till exempel migrationspolitiska program och strategier mot ekonomisk brottslighet och människohandel, glöms ofta offret för männi­skohandeln bort, tillägger hon.

– Man talar om svart ekonomi och om konkurrensneutralitet, men väldigt lite om människan som blir utnyttjad, som man gör ekonomisk vinning på. Vart tog medvetenheten om den utsatta människan vägen?