Hindra kränkningar med rätt slags ledarskap

Nedlåtande kommentarer om kollegers utseende, ovälkommet tafsande och repressalier mot den som försöker säga ifrån. Under hash­tagen #metoo har kvinnor över hela världen avslöjat sina erfarenheter av sexism och trakasserier.

Problem med rå jargong och kränkande beteenden finns i hela arbetslivet, och det är inte enbart kvinnor som drabbas. Det vet Pernilla Alexandersson, jämställdhetsexpert och vd på företaget Add Gender.

– När vi gör undersökningar säger män ofta att de vill säga ifrån i olika situationer men inte vet hur de ska göra det utan att förlora status. Det är något man måste bygga in i organisationen så att det blir tydligt att den som säger ifrån gör rätt. Där är ledarskapet extremt viktigt.

Chefer måste inte bara säga ifrån när något väl händer utan även uppmuntra anställda som agerar i linje med arbetsplatsens värderingar, menar Pernilla Alexandersson. Ett sådant ledarskap sprider sig sedan genom hela organisationen.

För att få syn på beteenden som medarbetare inte trivs med gäller det att chefer ställer frågor, och att det görs på rätt sätt. Att bara utgå från diskrimineringsgrunderna räcker inte.

– Medarbetarenkäter är bra, men man behöver bli konkret. Tänk igenom vad som kan hända på arbetsplatsen och fråga utifrån det. Har någon tagit på dig på ett ovälkommet sätt? Är det svårt att säga ifrån när andra skämtar på ett sätt som inte är okej?

Vissa är rädda att den diskussion som nu blossat upp ska göra samspelet mellan människor tråkigt och stelt. Men det är en onödig farhåga, enligt jämställdhets- och mångfalds­konsulten Gabriella Fägerlind som driver företaget Implement Diversity AB.

– Det handlar inte om att man ska ha en skämtfri arbetsplats. Tanken är inte att införa pekpinnar, utan att tydliggöra. Vi kan absolut ha en jargong, men vilka risker finns om den går över gränsen? Kan vi uppmuntra varandra att säga till när det händer?

Att ha en rå jargong som exempelvis innehåller många sexuella anspelningar innebär alltid en fara, anser Gabriella Fägerlind. Den kan leda till att gränser suddas ut, vilket i sin tur kan leda till diskriminering eller övergå i trakasserier. Den kan också skapa strukturer där vissa får makt över andra.

För den som ser eller utsätts för ett ovälkommet beteende är rädsla ett vanligt skäl till att inte säga ifrån. Det kan handla om att man inte vill riskera att bli utsatt själv, eller att man redan är utsatt och är orolig för att det ska bli värre efter ett försök till markering.

I vissa fall lyssnar inte heller chefen när en med­arbetare tar upp problem med jargong eller trakasserier, kanske på grund av tidspress eller oro för merarbete. I de fallen rekommenderar Gabriella Fägerlind att man pratar med sina kolleger. Ofta finns det fler som har samma upplevelser, och genom att gå ihop är det lättare att få chefen att lyssna. Man kan också prata med hr-avdelningen, facket eller skyddsom­budet.

– Det bästa är att skapa ett klimat där vi alla håller koll på när det går över gränsen. Det är ett gemensamt ansvar.