”Gubbarna tycker att de ska bära hem det största bytet”

Annelie Nordström bjuder på kaffe och croissant hemma i köket på Sveavägen i Stockholm. Hon berättar mellan tuggorna att hon, sedan hon avgick som förbundsordförande för Kommunal, har fokuserat på att vara arbetsmarknadspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ.

Fi kom inte in i riksdagen, så vad ska du göra nu?

– För min del betyder det att jag ska söka jobb. Men jag fortsätter bygga organisation och vara aktiv i Fi. Efter lite vila är det dags att mobilisera inför EU-valet nästa år.

Varför lämnade du S för Fi?

– Jag trodde i min enfald att när vi fick en socialdemokratisk regering skulle vi i Kommunal få ett annat bemötande. Men jag upplevde verkligen inte det. Det var som att prata i ett svart hål om jämställdhetsfrågorna.

När du var ordförande för Kommunal var LO ointresserat av att lösa jämställdhetsproblemen, har du sagt, på vilket sätt då?

– Vi var bara några få kvinnor i LO:s styrelse. Resten var herrar. De tyckte väl att den där ”kärringen” var jättetjatig som bara snackade på varje möte. Men jag fick ju lov att göra det när ingen annan sa något om kvinnornas problem.

Men det har ju gjorts extrasatsningar på undersköterskor, till exempel, det är väl något?

– Nej, LO har inte gjort något. Det där har Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund gjort. Vi fick ingen hjälp av LO med det.

IF Metall har ju till exempel velat satsa på alla lågavlönade, inte bara på kvinnorna, kan du förstå det?

– Nej. Tittar du på Medlingsinstitutets diagram, där man ser andelen kvinnor i ett yrke och vilken lön de har, så har fortfarande alla kvinnokodade jobb mycket mindre betalt. Det är klart att det beror på kön, inte på vad de gör.

Men de flesta vill väl ha jämställda löner?

– Ja, för att det är politiskt korrekt. Men när det kommer till kritan är det fortfarande så att gubbarna tycker att de ska bära hem det största bytet till familjen.

Enligt MI har kvinnor 88 procent av männens löner, glappet mellan mäns och kvinnors löner har minskat, då måste väl något göras rätt?

– Vi ska alltid vara så himla nöjda över att det förflyttar sig trekvarts procent. Då är plötsligt kvinnorna ”vinnare på arbetsmarknaden”. Fortfarande tjänar de som är förlorare många tusen mindre i månaden.

Andelen kvinnliga chefer har ökat, vad tänker du om det?

– Det är de som är tillplattade både upp­ifrån och nerifrån. Och Medlingsinstitutet, MI, har inget med saken att göra.

Så MI:s statistik är meningslös?

– Ja fullständigt. SCB kan ta fram statistiken om MI ändå inte avser att använda den till att skapa förändring.

Hur bör MI jobba i stället då?

– Vi i Fi vill ge Medlingsinstitutet ett nytt uppdrag, där det ska stimulera parterna att skapa jämställda löner. MI ska kunna ta pengar ur en särskild jämställdhetsfond och ge särskilt till branscher med mycket lågavlönade kvinnor.

Men hur skulle fonden finansieras?

– Den ska byggas upp med en lätt förhöjd arbetsgivaravgift och ett statsbidrag.

  Du gav nyligen ut din självbiografi, ”Min trädgård är full av skärvor”, där du bland annat ger din syn på skandalen inom Kommunal, vad hade du kunnat göra annorlunda?

– Framför allt skulle vi aldrig ha öppnat restaurangen Metropol Palais. Det är egentligen det enda riktigt stora felet.

Men spritnotorna och lyxresorna då?

– Att öppna en restaurang för medlemmarnas pengar var fel. Sedan det här med att bjuda på alkohol någon gång, det var inte mer än hos något annat fackförbund.

Menar du att anklagelserna var överdrivna?

– Nej, det som var fel var att öppna restaurangen. Det var också fel att styrelseordföranden för handelsbolaget Lyran bodde gratis på Marholmen. Men den policyn kände jag över huvud taget inte till.

I boken skriver du att det var du som upptäckte ”Puman” vid Metropol Palais hösten 2016, varför hände inget då?

– Jag bor i samma hus som restaurangen och var på väg ut för att handla när jag såg roll-ups med Puma of Sweden, ett nästan naket fruntimmer. Då ringde jag till Anders Bergström och sa att bilden måste ner. Men lokalen var ju redan uthyrd.

Du blev inte beviljad ansvarsfrihet av Kommunals kongress, vad tänker du om det i dag?

– Det enda som kändes lite orättvist var att det bara blev jag i ledningen som inte fick ansvarsfrihet. Det var på grund av vår konstruktion. Alla fyra i ledningen var kongressvalda, men bara jag satt i styrelsen och kunde nekas ansvarsfrihet.