”Chefen avgör anställdas hälsa”

Susanne Tafvelin halkade in i forskarvärlden på ett bananskal. Hon arbetade som psykolog ett par år inom företagshälsovården efter sin psykologexamen. När hon sedan fick jobb på en annan arbetsplats, där det just då var många uppsägningar och omorganisationer, fick hon uppleva hur en eländig arbetsmiljö känns att jobba i. För att komma därifrån och rädda sig själv sökte hon den enda lediga tjänsten hon kunde hitta inom sitt yrkesområde, en doktorandtjänst på Umeå universitet. Den handlade om ledarskap. Året var 2004.

– Att bli forskare var inget jag hade drömt om. Men att söka tjänsten blev ett sätt för mig att lösa min egen situation. Även om det inte var ledarskapsproblem som orsakade problemen på min arbetsplats, tyckte jag att det skulle bli intressant att titta på ledarskap och stress, och hur chefen påverkar personalens mående och arbetsmiljön över tid.

Hon genomförde bland annat en enkät som skickades ut till 200 personer, där de fick skatta sina chefer och vilka ledarbeteenden de uppvisade. Ett år senare följdes enkäterna upp för att ta reda på om det fanns samband mellan hur man uppfattat sin chef och hur man mådde ett år senare.

– Det visade sig att ett beteende som var bra var om chefen visade omtanke och uppskattning. Men det räcker inte, det är även viktigt att chefen är tydlig med vilka mål som finns, att medarbetarna får feedback och kan vara med och påverka.

Umeå kommun var med och finansierade projektet, som skulle utföras inom doktorandtjänsten.

De senaste åren har hon fokuserat på hur chefer kan tränas på bästa sätt för att få in de beteenden som visat sig vara gynnsamma för både arbetsmiljön och medarbetarnas hälsa. I samarbete med Umeå kommun har Susanne Tafvelin och hennes kollegor försökt lägga upp en ledarträning som helt vilar på vetenskaplig grund.

De flesta företag har olika former av ledarskapsutbildningar, men tyvärr håller de ofta inte så hög kvalitet, enligt Susanne Tafvelin.

– I bästa fall blir du som chef inspirerad, men sedan kanske det inte leder till någon förändring av ditt ledar­skap.

I samarbetet med kommunen fick alla nya chefer inom socialtjänst, skola och fritid vara med i ledar­träningen. Susanne Tafvelin och hennes gäng lade upp innehållet i träningen och stod för utvärderingen. Ledar­skapsutvecklare på kommunen samt konsulter genomförde den praktiska träningen. Deltagarna fick träffas vid tre olika tillfällen. Däremellan fick de så kallade ”boosters”, antingen via telefoncoachning eller via e-post.

Deltagarna fick kontinuerligt uppgifter som gick ut på att de skulle öka frekvensen av de ledarskapsbeteenden som visat sig vara gynnsamma för medarbetarnas hälsa och arbetsmiljö. Det visade sig att de flesta chefer i projektet var bra på att visa omtanke och värme, men sämre på att vara tydliga med målen och på att uppmuntra medarbetarna till självbestämmande.

– Vi vet att det är viktigt att öva så mycket som möjligt för att lyckas förändra ett beteende. Man ska inte bara sitta och lyssna. Därför har vi haft rollspel och case som cheferna fått jobba med. Cheferna fick feedback av sina medarbetare om hur de uppfattades på de olika ledarbeteendena. Cheferna fick även skatta sig själva. I ett diagram såg de både sina egna och medarbetarnas skattningar. Utifrån skillnaderna som upptäcktes fick de sätta ihop en konkret handlingsplan för hur de skulle förändra sina ledarskap.

Susanna Tafvelin fick förra året Umeå universitets vetenskapliga pris, som bestod av 50 000 kronor. För pengarna blev det en resa till San Diego, där Susanne Tafvelin träffade kollegor som lagt upp likadana ledarträningar som hon själv varit med på. Nu är ett sam­arbete i full gång.

– Vi ska samla in samma typer av data och använda samma frågor i enkäterna för att sedan kunna jämföra våra resultat.

För Susanna Tafvelin är det viktigt att hennes rön kommer till nytta och inte bara blir hyllvärmare i någon bokhylla. Därför är hon gärna med på projekt liknande det med Umeå kommun.

Hon tycker att det är tacksamt att jobba på universitetet. Hon får chansen att utbilda nästa generations psykologer och personalvetare och ge dem bra verktyg som vilar på forskningsbaserad grund.

Rollen som forskare har många olika delar. Susann­e Tafvelin planerar projekt, genomför dem, samlar in data, skriver ihop slutsatser och presenterar dem, drar in pengar till projekt, försöker få igång nya samarbeten och analyserar statistik. Dessutom krävs det att hon är social och utåtriktad, samtidigt som hon måste klara av att motivera sig själv och kunna sitta ensam och skriva under långa perioder. Men i grunden är forskarrollen ingen enmansshow, poängterar hon.

I framtiden vill hon gärna själv bli chef och leda ett eget forskningslag och inspirera doktorander.

Men att Susanne Tafvelin är psykolog och jobbar med ledarskap är inget som märks hemma, om man får tro henne själv.

– På ett sätt är jag ledare till mina två barn. Där kan jag tänka att jag borde jobba mer med självbestämmande.

Hon minns särskilt ett tillfälle när hennes ena dotter var liten. Det var en vintermorgon och de hade bråttom att få på overallen och komma iväg till förskolan.

– Jag sa till min dotter att hon skulle samarbeta med mamma. Hon frågade: ”Vad betyder samarbeta?” Då hör jag mig själv svara: ”Det är att göra som mamma säger.”