Anställningsintervjun: Johanna Jaara Åstrand

Hur känns det?

– Det är ett oerhört stort förtroende jag har fått. Jag känner mig glad och stolt.

Vilka är hjärtefrågorna?

– En är att mota den lärarbrist vi står inför. Enligt SCB kommer det att fattas 43 000 lärare år 2020 och det är om bara fem år. Tittar man på regeringens beslut om bland annat minskade elevgrupper och läxhjälp i skolan handlar det snarare om 50 000 lärare. Vi har varnat för det här länge. Kombinationen lågt söktryck till lärarutbildningen och det faktum att många lärare överväger att lämna yrket är allvarlig. Frågar man varför svarar majoriteten att läraryrket värderas för lågt. En annan viktig fråga är att arbetsbelastningen är orimlig. Vi toppar nästan varenda undersökning.

Vad är problemet?

– Den administrativa högen som har lagts på lärarnas skrivbord är enorm och tar tid från undervisningen och mötet med varje barn. Lärare ska dokumentera barns utveckling och det har vi alltid gjort, men det är lärarnas sak att bestämma hur. Vi måste få tillbaka makten över vårt yrke och mota bort de klåfingriga politikerna som detaljstyr. Det är alldeles för många förståsigpåare som är inne och tycker.

Varför är det så?

– Jag tror att det helt enkelt handlar om att det finns ett stort intresse för skolan. Alla har ju gått i skolan, har sina barn där. Någonstans har det gått snett. I andra yrken, till exempel inom vården, respekteras yrkeskunskapen. Dithän måste vi komma. När politikerna säger åt oss vad vi ska göra, är det signaler på bristande tillit och förtroende. Det är också så att det har satsats alldeles för lite forskningsanslag på hur lärande går till, vilket gör att det finns mycket mer utrymme för tyckande.

Händer det något positivt?

– Vi har just gått igenom ett val där skolan var den största frågan. Läraren betraktas som den enskilt viktigaste personen för eleven. Den attitydförändringen är en bra grund för att få andra frågor på plats.

Varför blev du lärare?

– Jag funderade på att bli journalist eller socionom. Men det finns ju inget viktigare yrke än läraryrket. Kombinationen av att vara så viktig för andras lärande och samtidigt vara i sitt eget lärande livet ut. Det är svårslaget.

Hur blev du fackligt aktiv?

– Under utbildningen var det flera som sa att det är bra att gå med i facket ifall det skulle hända något. Jag kände mer att jag ville vara med för att något SKA hända.

Hur länge sedan är det du jobbade som lärare?

– Under hela tiden som jag har suttit i förbundsstyrelsen har jag jobbat ungefär halvtid som lärare eller utvecklingsledare. Jag har också haft timmar på lärarutbildningen på Mittuniversitetet. Nu blir det fokus på ordförandeuppdraget. Men en massa besök i skolor är inplanerade. För att kunna vara lärarnas röst är det oerhört viktigt att inte förlora kontakten med yrket.

Hinner du med några fritidsintressen?

– Jag gillar att träna och att läsa, har en bokklubb tillsammans med några väninnor. Jag tycker om att vara med barnen, till exempel på upptäcktsfärd i naturen. Laga mat och bjuda hem vänner.