4 frågor till Rasmus Cruce Naeyé…

1. Du började jobba som statssekreterare åt Ylva Johansson (S) i mitten av maj. Hur kommer arbetet att se ut framöver?

– Mycket av det vi gör på departementet kommer att präglas av januariavtalet.

2. Sverige drev på för att konventionen om skydd mot våld och trakasserier på jobbet skulle röstas igenom på ILO:s arbetskonferens i somras. Vad kände du när ILO röstade för den i somras?

– Jag kände en otrolig stolthet när jag såg via film på nätet hur människorna jublade i plenisalen. Det är historiskt att vi nu har en konvention på plats! Det är den första i sitt slag. Hot och våld är allvarliga arbetsmiljöproblem. Hela metoo-rörelsen har visat på behovet av nolltolerans. När man följde upproren, såg man hur naturligt det var att de skedde utifrån yrkes- och branschtillhörighet, att man organiserade sig på jobbet kring frågorna. Nu måste alla medlemsstater ta ställning till frågan, om de står upp för att bekämpa hot och våld på arbetsplatserna.

3. Sverige drev också frågan om god arbetsmiljö som mänsklig rättighet. Hur gick det?

– Vi nådde inte hela vägen fram. Arbets­miljö som grundläggande rättighet kom inte med i deklarationen. Det var en besvikelse. Arbetsgivarsidan blockerade det. Kompromissen blev att man i resolutionen skrev att frågan skulle föras till styrelsen. Nu är frågan uppe på bordet. Sista ordet är inte sagt.

4. Hur tycker du att deklarationen blev?

– Det finns bra skrivningar i den om livslångt lärande, omställning, balans mellan arbete och fritid, samt jämställdhet, även om jag gärna sett att man kunnat gå ännu längre där. Det jag är kritisk till är att arbetsgivarna motsatte sig skrivningar om föreningsfrihet och rätt till kollek­tiva förhandlingar. De är avgörande för hur vi vill att vår arbetsmarknad ska fungera.