Nyheter
Visselblåsarna på KI: Vi är dödförklarade som forskare
Överklagande. Fyra forskare fälldes för fusk i spåren av den så kallade Macchiarini-affären, trots att det var de som larmade om oegentligheterna. Forskarna menar att de inte fått en chans att försvara sig och att deras karriärer är slagna i spillror. Nu har Centrum för rättvisa tagit upp frågan och drivit den vidare till kammarrätten.
Annons
– Vi är dödförklarade som forskare och som läkare.
Det säger Karl-Henrik Grinnemo, en av forskarna som nu tar strid för att kunna överklaga beslut om forskningsfusk.
Thoraxkirurgerna och forskarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonsson och Matthias Corbascio är kända som visselblåsare i den så kallade Macchiarini-affären på Karolinska Institutet. Men som deltagare i den italienske kirurgens projekt med konstgjorda strupar skrev de också under artiklar i internationella tidskrifter. Det ledde till att Karl-Henrik Grinnemo, den 25 juni, fälldes för oredlighet i forskning. Även Matthias Corbascio och Oscar Simonson ansågs klandervärda i sin medverkan i dessa artiklar.
Det beslutet tillsammans med rättelsen av artiklarna i tidskrifterna gör att deras forskarkarriärer nu är slagna i spillror.
Men varför skrev ni under artiklarna?
– Det krävs en enorm insats för att påvisa fel i en sådan här artikel. När vi skrev under hade vi ingen kunskap om hur den första patienten som opererades mådde på grund av patientsekretessen. Och hade vi inte ställt upp som medförfattare skulle vi ha sparkats från projektet och då kanske ännu fler patienter hade blivit drabbade, säger Oscar Simonson.
När de insåg att patienter drabbats slog de larm. De gjorde en grundlig utredning med all information som de hade tillgång till genom sin medverkan i projektet och lämnade den till ledningen för Karolinska Institutet, KI. I stället för beröm möttes de av tystnad. Först när SVT sände sin dokumentär om de konstgjorda luftstruparna började huvuden högt upp att rulla.
Den negativa inställningen till visselblåsarna kvarstod. Ändå blev de förvånade när de fälldes för oredlighet.
– Jag var i chocktillstånd. Vi trodde aldrig att vi som avslöjat fusket skulle fällas, säger Karl-Henrik Grinnemo, docent och numera thoraxkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala tillsammans med Oscar Simonson.
Till skillnad från de övriga var Karl-Henrik Grinnemo medförfattare till Lancet-artikeln.
Ingen av dem som fälldes fick chansen att försvara sig inför KI:s beslut. De ställdes bara inför fullbordat faktum. När de sedan förberedde sig för att överklaga beslutet till domstol blev de varse att Karolinska Institutet är både första och sista instans.
– Man kände vanmakt. Det var fruktansvärt. Vi hade inte fått kommentera de nya anklagelser som klistrats på oss, säger Karl-Henrik Grinnemo.
I KI:s beslut beskylls Karl-Henrik Grinnemo för att han som medverkande i den första transplantationen inte kontrollerade med behandlande läkare hur patienten mådde.
Karl-Henrik Grinnemo uppger för Lag & Avtal att eftersom han inte hade något patientansvar så hade han inte rätt att kontakta den klinik på Island där patienten vårdades. Däremot fick han och kollegerna mejl före publiceringen i Lancet, där behandlande läkare intygade att patienten mådde bra. Eftersom all data om patienten var sekretessbelagd kom han inte längre.
Oscar Simonson rasar mot det svenska systemet för att komma åt fuskare.
– Att döma visselblåsare utan att höra dem påminner om en diktatur. I ett öppet och demokratiskt samhälle måste man få bemöta anklagelser av en objektiv nämnd.
Anslagen till forskarna, bland annat från Vetenskapsrådet, har nu strypts. Tills vidare får de tre kirurgerna i princip nöja sig med att arbeta kliniskt i vården.
– Jag försöker hålla forskningen vid liv med egna pengar, säger Oscar Simonson.
Karl-Henrik Grinnemo är rädd att också hans rykte som läkare skadats.
– I dag är patienter upplysta, och vem vill opereras av en fuskande läkare?
Forskarna menar att deras enda hopp just nu är att få möjlighet att överklaga KI:s beslut.
– Det är principiellt viktigt för patientsäkerheten också. Systemet bygger på egenkontroll inne i vården och vem vågar anmäla missförhållanden om man riskerar att straffas utan möjlighet att försvara sig och överklaga? undrar Oscar Simonson.
Matthias Corbascio är mycket kritisk till att KI granskar och fäller visselblåsarna, medan ledningen och KI som arbetsgivare går helt fria trots mängder av systemfel. Han tror att bestraffningen har ett syfte.
– Det är inte bara oss de vill åt. De vill sända en signal till de tusentals anställda att inte anmäla missförhållanden. De stänger dörren till rapportering av forskningsfusk.
Förutom de tre forskarna fälldes också stamcellsforskaren och professorn Katarina Le Blanc som är den enda av dem som fortfarande har en anställning via KI. Cancerfonden har strypt hennes anslag för tre år framåt.
– De säger rakt ut att det är mitt straff. Mitt liv har ställts på ända.
Katarina Le Blanc känner sig ”vanärad” av sin egen arbetsgivare och hon hävdar ett KI:s beslut om att hon varit oredlig innehåller allvarliga fel och misstolkningar som hon inte fått bemöta. Hon anser att straffet är långt värre än en uppsägning.
– Vid uppsägning kan man byta arbetsgivare men detta är som ett totalt näringsförbud som gäller under lång tid.
