”Viktigt för oss med snabbare löneutveckling”

Lena Nitz slår sig raskt ner i arbetsrummet på Polisförbundet. Om bara en timme ska hon vara hos nye rikspolischefen Anders Thornberg i polishuset på Kungsholmen.

Polisens löneökningar hamnade i förra avtalsrörelsen långt över märket, hur tänker du inför nästa?

– Det är otroligt viktigt att löneutvecklingen får gå lite snabbare för oss. Vi har legat efter så mycket och det här är ändå en samhällsbärande funktion.

Hur ser du på när politikerna gör riktade satsningar på särskilda yrkesgrupper?

– Då brukar jag säga ”håll fingrarna borta från lönebildningen”. Däremot är det viktigt att vi får pengar från politiskt håll att förhandla om, också för att vi ska kunna behålla den kompetens vi har.

Polisförbundets avtalsråd rekommenderade er i vintras att säga nej till det då liggande avtalsförslaget, vad tänkte du om det?

– Jag förstår det. Det fanns oerhört stora förväntningar på att göra ett väldigt stort löne­lyft på en gång. Men avtalet vi skrev under var ändå arbetsmarknadens bästa. Vi avtalade till oss 12 procents löneökningar på tre år, men vi har en lönerevision kvar och siktar på att nå upp till 15 procent.

En polis jag talade med om rådets rekommendation var skeptisk till att arbetsgivaren verkligen skulle genomföra avtalets innehåll – hade han fog för det?

– Att arbetsgivaren inte lyssnade på medarbetarna tillräckligt mycket under omorganisationen och att de inte fick vara delaktiga blev en grogrund för misstro. Den nya riks­polis­chefen har stora ambitioner att visa att man ska kunna lita på honom.

En annan kritik var att ni inte satsade tillräckligt på de äldre poliserna. Har de kritiska rösterna rätt i det?

– Jag förstår att de känner så. När jag blev vald till förbundsordförande 2010 låg ingångslönen på 20 000 kronor. I dag ligger den på 26 000 kronor. Det strategiska första steget var att höja ingångslönen. Vi identifierade redan för flera år sedan att våra ingångslöner låg under den statliga medelgrundlönen. Och när vi växte kraftigt i antal kunde ju inte alla komma in på låg lön. Då skulle ju medellönen sjunka.

Arbetsdomstolen kom fram till att det inte var förenligt med en polisanställning att hjälpa brottsoffer på fritiden, vilka konsekvenser får domen?

– Arbetsdomstolen tyckte att hon kom för nära att vara opartisk med sitt engagemang på fritiden. Allt polisarbete ska ju vara opartiskt. Men poliser brinner. De är engagerade i att hjälpa andra. När den här polisen var engagerad till och med på sin fritid känns det avigt att inte uppmuntra det.

Polismyndighetens tidigare hr-direktör Kajsa Möller har sagt i Lag & Avtal att omorganisationen var en stor kompetensutveckling, håller du med?

– Nej. Vi var positiva till omorganisationen från början. Men sedan blev genomförandet en otrygghet där kollegerna blev väldigt slitna. De specialkompetenser som fanns slogs sönder. Vi hade varit mycket längre fram om omorganisationen hade genomförts annorlunda.

Hur menar du då?

– Först talade arbetsgivaren om att organisationen skulle byggas upp från grunden. Beslutsmandaten skulle ligga långt nere i organisationen. I stället blev det oerhört centraliserat. Chefer på lokalpolisområdesnivå har inte ens mandat att rekrytera eller kompetensutveckla sin personal. Många chefer har sagt till mig: ”Ansvaret är kvar hos oss, men mandatet har man tagit ifrån oss.” Det är svårt att ta ansvar för beslut du själv inte har fattat.

Det har talats om en tystnadskultur inom polisen, har ni fått bukt med den nu?

– Nej, i och med att det är väldigt toppstyrt sänks också taket. Vi gjorde undersökningar redan före omorganisationen som visade att tystnadskulturen fanns även då. Det sätt som omorganisationen gick till på har inte bidragit till att lösa problemet. Att säga upp alla chefer och låta dem söka om sina tjänster är ett väldigt effektivt sätt att tysta kritik. Särskilt när de lokala cheferna tillsattes sist.

En kommissarie sökte jobbet som chef för internationella insatsstyrkan, men fick det inte. Detta trots att Överklagandenämnden bedömde att hon var mest meriterad och skulle erbjudas jobbet. Ni drev fallet i AD när arbetsgivaren inte följde nämndens beslut. Har nämnden någon funktion när AD slagit fast att arbetsgivaren kan strunta i dess beslut?

– Den här polisen hade de bästa meriterna enligt grundlagen för förtjänst och skicklighet. Ändå fick hon inte jobbet. Visst fyller Överklagandenämnden ett syfte. Men det är under all kritik att en myndighet som tillser att andra följer lagar och regler väljer att inte göra det själv.

Fotboll, fritid, tv-deckare

Namn: Lena Nitz.

Ålder: 51 år.

Bor: I Bergshamra.

Gör: Omvald ordförande för Polisförbundet. Valdes första gången till posten 2010.

Bakgrund: Började poliskarriären som närpolis inom Västerortspolisen 1996–1999. Blev sedan kriminalpolis och brottsutredare. Under perioden 2001–2004 var hon även jämställdhetshandläggare. Utbildad vid juristlinjen på Stockholms universitet, 1986–1991. Gick Polishögskolan 1993 till 1996.

Familj: Ja, sambo som är brandman. Två barn, 20 och 18 år och två bonusbarn som är 25 och 22 år.

Utanför jobbet: ”Jag är ledamot i Riksidrottsnämnden. Sedan har jag en sommarstuga som jag håller på att renovera i Norrtälje. Och jag har precis blivit med hund, så nu ska jag ut i skog och mark.”

Om att polisen själv utreder om tjänstefel begåtts: ”Det är alltid en nackdel för oss om det upplevs som om vi håller varandra om ryggen. Vi höll med om slutsatserna i den senaste statliga utredningen om att detta är väl avgränsat, där särskilda utredare sköter detta. Inom polisen upplevs det inte som att utredarna håller poliserna om ryggen, tvärtom, för en polis är det någonting mycket obehagligt att vara i en särskild utredning.”