Vi kanske också väljer träskets värsta krokodil

Kommer ni ihåg? Panama-dokumenten visade att Nordea hade hjälpt rika svenskar att gömma stålar och på Skatte­verket varnade de högsta cheferna sin kompis toppdiplomaten inför SVT:s granskning. Riksrevisionens chef rekryterade arton kompisar till högavlönade specialtjänster och härvan inkluderar dessutom utlämnande av arbetsmaterial och nedlagd granskning. På Statens fastighetsverk har en hög chef knipit åt sig ett slott och låtit skattebetalarna stå för renoveringens översaltade miljonfakturor med generaldirektörens goda minne. Den svindyra och tvivelaktiga upphandlingen av nya Karolinska sjukhuset innebar bland annat skyhöga konsultarvoden. En person från konsultbyrån blev till och med chef.

I Sollefteå lades BB ned samtidigt som det uppdagades att den före detta landstingsdirektören på oklara grunder först hade rekryterats som konsult med dagsarvode på 21 000 kronor. Därefter blev han chef med den ofattbara lönen 140 000 i månaden. Kostnaden för hans insatser 2010–2015 var 15 miljoner, samma summa som sparas på nedläggningen. Listan kan bli mycket längre, och för varje skandal undergrävs förtroendet och tilliten i samhället.

Transparency Internationals index mäter inte korruption på lokal och regional nivå, där sådant faktiskt byggdes in i systemet på 90-talet, när dörren öppnades för marknaden och näringslivet blev förebilden för avregleringar/omorganisationer. För om skolor exempelvis blir företag som konkurrerar med betyg, så är det ju självklart att betygsinflation uppstår. Det är ren marknadslogik. Och hur kan man förvänta sig att exempelvis företag inte ska korrumpera tjänstemän eller politiker för att vinna upphandlingar? Och varför skulle tjänstemän och politiker inte ha lönsamma sidointressen eller helt byta lag när övergångssumman är så stor? Om syltburken saknar lock så är maktmänniskor snart där med kladd upp till armhålan.

Personer på toppositioner inom olika sfärer tycks ha gått samman i en ny elit; en sorts klan för tjänster och gentjänster. Idealet att politiker och tjänstemän har lojalitet med verksamheten och sitt uppdrag tycks ha vittrat under trycket från det nya klass/klansamhället. Vi kan inte längre veta om makthavare har det allmännas eller sina kompisars bästa för ögonen. Representerar de väljarna eller något fett näringslivsintresse? Faran är stor att vanliga människor också släpper sin solidaritet med samhället eller önskar att en stark ledare ska ena oss igen.

Bo Rothstein, professor i statskunskap vid Oxford University, tolkade Trumps seger i USA mot bakgrunden av att 75 procent av befolkningen anser att korruptionen är utbredd inom regeringen och offentlig sektor. Och Trump lovade gång på gång att rensa träsket. Jag tror risken finns att vi också kommer att välja träskets värsta krokodil i brist på trovärdiga alternativ. Om samhället blivit ett företag som drivs av personer med tvivelaktiga meriter och motiv, varför skulle inte folket också välja en liknande ledare för bananmonarkin Sverige?