Vem vikarierar jag för?

Svar: Lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) bygger på att tillsvidareanställning, sk. fast anställning, är huvudregel och att tidsbegränsade anställningar kan tillämpas endast när detta är särskilt medgivet. En tidsbegränsad anställning upphör automatiskt vid den uppställda tidsgränsen, utan att arbetsgivaren behöver säga upp anställningen. Ett fall när det är tillåtet för en arbetsgivare att anställa för begränsad tid, är vikariat. Rättspraxis från Arbetsdomstolen visar tämligen väl vad ett vikariat är och i vilka fall en arbetsgivare får anställa en vikarie.
I det följande hänvisas det endast till reglerna i LAS. Det finns i kollektivavtal avvikande regler gällande vikariat och även i andra författningar.
Det brukar sägas att det inte är tillåtet att ha en vikarie som en allmän arbetskraftsreserv och att det äkta vikariatet därför ska vara personanknutet. Med det menas dock inte att det bara är tillåtet att vikariatsanställa någon för någon viss ledig arbetstagare, utan även när det finns en ledig befattning, som väntar på att besättas, kan det vara tilllåtet med ett vikariat. I dessa två fall är anknytningen till funktion eller person tydlig Enligt praxis från Arbetsdomstolen ska man dock inte se så formalistiskt på personanknytningen.
Av de principiella domarna AD nr 66/1984 och AD nr 130/1985 samt det färska fallet AD nr 3/2002 framgår att en tillräcklig personanknytning föreligger om vikariatet speglar den verkliga personalsituationen och grundar sig på de ordinarie tjänsteinnehavarnas ledigheter. En arbetsgivare har alltså möjlighet att omfördela arbetsuppgifter mellan arbetstagare utan att vikariatet äventyras även om detta medför att vikarien inte utför samma arbetsuppgifter som den frånvarande. Särskilt tydligt är detta vid semestervikariat (AD 186/1977) och liknande situationer. Det viktiga är att arbetsgivaren haft fog för sitt agerande och att bedömningarna har varit rimliga samt att det inte kan sägas ha förelegat något syfte att kringgå anställningsskyddslagen.
Med detta som utgångspunkt kan man säga att vikariatet enligt LAS synsätt inte har varit ett otillåtet sätt för en arbetsgivare att tillgodose ett arbetskraftsbehov. Det har i praktiken varit tillräckligt att någon varit frånvarande för att vikariatet ska vara tillåtet. Detta har givit upphov till att det i domstolens praxis finns fall där arbetstagare lagenligt kunnat vikariera uppemot sju år på en arbetsplats. I syfte att komma tillrätta med sådana sk. rullande vikariat, tilllämpat främst inom den offentliga sektorn, har regeln i paragraf 5, andra stycket i LAS tillkommit. Om en arbetstagare varit anställd som vikarie mer än tre år under en femårsperiod övergår anställningen automatiskt i en tillsvidareanställning (se tidigare svar i Lag & Avtal).
Om en vikarie anser att vikariatet är otillåtet kan han väcka talan om att vikariatet ska förklaras gällande tills vidare. I så fall gäller korta tidsfrister för att begära förhandling och väcka
talan. Det är också möjligt att begära skadestånd med hänvisning till ett otillåtet vikariat.