Vägrade ta order från ung arbetsledare

Assistenten anställdes den 27 januari 2015 företaget som tidigare drev ett hvb-hem i Sörmland för ensamkommande flyktingbarn. Kvinnan var först provanställd, den 26 juni 2015 blev hon tillsvidareanställd. Den 15 juli 2015 avskedade bolaget henne.

Med stöd av LO-TCO Rättsskydd stämde assistenten bolaget, som saknade kollektivavtal, till tingsrätten. Tingsrätten fann att det varken fanns skäl för avskedande eller uppsägning, men ansåg att assistenten hade medverkat till situationen varför det allmänna skadeståndet bestämdes till 50 000 kronor i stället för 200 000 som hon krävt.

Bolaget överklagade Solna tingsrätts till Arbetsdomstolen som går igenom händelseförloppet:

Assistenten hade vid ett flertal tillfällen vägrat att utföra arbete som en yngre kvinnlig arbetsledare tilldelat henne. Bland annat vägrade hon vid ett tillfälle att städa en toalett. Efter meningsskiljaktigheter på ett personalmöte den 25 juni 2015 blev hon så upprörd att hon kastade bolagets telefon i golvet så att den gick sönder och lämnade mötet. Utanför mötesrummet skrek och grät hon inför barnen som blev oroliga. Sedan lämnade hon olovligen arbetsplatsen innan hennes arbetspass var slut varför extrapersonal fick kallas in.

Den 7 juli sedan assistenten återigen vägrat utföra en arbetsuppgift som arbetsledaren tilldelat henne berättade arbetsledaren i förhör efteråt att assistenten sagt att hon vägrade ta emot arbetsuppgifter av någon som bara är 26-27 år. Även vid det tillfället hade assistenten gråtit och skrikit inför barnen på hemmet.

Den 8 juli höll bolagets företrädare ett medarbetarsamtal med assistenten. Där gjordes det klart att hon måste lyssna på arbetsledaren, inte avvika från arbetsplatsen i förtid och inte uppträda olämpligt mot barnen på hemmet. Vid mötet ska assistenten ha uttryckt att hon inte tänkte ta order från arbetsledaren.

Den 14 juli hade assistenten skrikigt och gråtit framför barnen efter en konfliktsituation mellan henne och andra medarbetare. Den 15 juli 2015 avskedades assistenten.

Assistenten har nekat till att hon agerat som bolaget påstått och hon har i förhör förklarat att arbetsledaren inte hade arbetsledande uppgifter i förhållande till henne. Detta motsägs av tingsrättens dom och av vad övriga som hörts i målet har berättat, skriver Arbetsdomstolen.

Enligt Arbetsdomstolen är det som kan läggas assistenten till last inte av sådan art och omfattning att hon grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Däremot har bolaget haft saklig grund för uppsägning, anser domstolen. Hon har visat uttalad ovilja att inrätta sig efter arbetsgivarens anvisningar. Hon har skrikit och gråtit inför barnen på hemmet och hon har vid ett tillfälle vägrat att städa en toalett med en motivering som varit kopplad till barnens etnicitet. Det är inte acceptabelt. Hon har inte heller accepterat arbetsuppgifter tilldelade av arbetsledaren.

Domstolen påpekar att assistenten inte har framfört att hennes agerande skulle kunna förklaras av något personligt förhållande som skulle ha kunnat ge bolaget skäl att ta särskild hänsyn till hennes situation.

Arbetsdomstolen avgör att det inte funnits laga skäl för avskedande men väl saklig grund för uppsägning. Domstolen ändrar tingsrättens dom så att bolaget döms att betala en månads uppsägningslön inklusive semesterersättning till assistenten. Och att vardera parten ska stå för sina rättegångskostnader i såväl tingsrätt som i Arbetsdomstolen. Liksom tingsrätten bestämmer Arbetsdomstolen det allmänna skadeståndet till assistenten till 50 000 kronor.