Våga stå för din kritik

Naturligtvis är det väldigt irriterande med ludd i torktumlaren. Och den ansvariga för detta ska självklart uppmanas att ta bort det irriterande luddet. Men det vore betydligt bättre och ärligare att avsluta kritiken med namnet på den som skrev lappen. Och sannolikt vore det bättre att ta bort ordet idiot.

Att ge kritik utan att redovisa vem som ger kritiken blir tämligen menings­löst.

Om jag ska ge kritik måste mitt mål rimligen vara att jag vill se en förändring. Annars är det inte kritik utan bara någon form av gnäll som riskerar att bli grogrund för kreativ spekulation, kring vem det var som skrev lappen.

Och om jag gör fel, vänligen ge mig konstruktiv kritik, så jag kan göra rätt nästa gång.

Men vad har detta med kritik i arbetslivet att göra?

Jag noterade att det i slutet av sommaren uppstod en diskussion i sociala medier om huruvida det ska vara möjligt för arbetstagare att lämna anonyma anmälningar om tölpaktigt chefsbeteende (eller andra felaktigheter) via olika former av anmälningssystem. Eller om det ska vara möjligt att kunna säga ett sanningens ord om den tölpaktiga chefen i den årliga anonyma medarbetarenkäten.

Jag menar inte att det inte skulle finnas tölpaktigt chefsbeteende, likväl som det finns tölpaktigt arbetstagarbeteende. Kritik ska självklart framföras. Men inte anonymt.

På denna punkt kan säkert någon invända att arbetstagaren står i beroendeställning till chefen och att det därmed kan vara svårt att våga lämna kritik. Och så kan det säkert vara i vissa fall.

Men för att garantera rättssäkerheten i arbetslivet måste vi vara beredda att stå ut med denna olägenhet. Alternativet blir en form av angiverisystem.

Dock finns ju som bekant inga regler utan undan­tag. När det gäller frågor kopplade till vissel­blåsare, alltså arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden, eller arbets­tagare som omfattas av meddelarskydd vad avser att lämna information till media, kan det av förklarliga skäl vara mycket viktigt att kunna lämna uppgifterna anonymt. Men all övrig kritik ska framföras i JAG-form.

Genom mina olika konsultuppdrag har jag mött många chefer som vittnar om stark psykisk press då de från olika anonyma källor blivit anklagade för dåligt chefsskap. Det har ibland bromsat deras karriärutveckling och ibland lett till dålig löneutveckling utan att de fått chansen att bemöta den som lämnat kritiken.

Att vara chef innebär rimligen att inte alltid bli omtyckt. Men chefens arbetsmiljö är ändå väl värd att uppmärksamma. Och den som blir anklagad måste rimligen ges möjlighet att bemöta kritiken, och vid behov förändra sitt beteende.

För tänk om det omvända skulle inträffa? Det vill säga om cheferna skulle svara anonymt i en enkät om vad de tycker om arbetstagarnas tölpaktiga beteenden (eller andra brister).

Sist men inte minst vill jag också uppmana den chef som vill ha feedback att helt enkelt fråga vad arbetstagarna tycker. Gärna innan diskussionen om anonyma klagomål kommit upp.

Låt oss skapa ett arbetsliv utan arga tvätt­stuge­lappar och där konstruktiv kritik förs fram i JAG-form.