Utan gränser väntar den verkliga fascismen

När min kompis flyttade bars kartongerna av män från en före detta sovjetrepublik. Trappstädarna i mitt hus pratar bara spanska. Jag undrar vilket land de kommer ifrån som underhållsarbetar vid t-banan mitt i natten och hur ett glas vin på restaurangen i kvarteret kan kosta bara 40 kronor.

Enligt Fackligt center för papperslösa finns det 30 000 till 50 000 personer utan uppe­hållstillstånd i Sverige. Under slavlika förhållanden exploateras de av skrupelfria arbetsgivare och uthyrare som kan klämma in upp till 50 personer i en lägenhet. En ny typ av brottslighet har uppstått när personnummer, adresser och identitetshandlingar med mera har blivit handelsvaror. De rättslösa är som mänskliga guldgruvor för butiks- och restaurangägare, städ- och byggfirmor, och för de offentliga verksamheterna som kan göra billiga upphandlingar. Och när vi alla handlar på svartrea snedvrids konkurrensen, då företagare som kör vitt inte har en chans att matcha tim­löner på 30 spänn.

Problemet tycks vara en lätt juridisk plätt. De som lever i landet illegalt måste avvisas. Men till och med politiker har svårt att hantera problemet. Papperslösa har rätt till tand- och sjukvård för en femtiolapp, barnen har rätt till skolgång, och i några kommuner kan familjer få socialbidrag. Vilket förstås ger alla dubbla budskap och gynnar också arbetsgivarna när den billiga arbetskraften får fler incitament att stanna i Sverige.

Frågan är så politiskt minerad att debatten tycks ha kokat ner till två nakna ståndpunkter. Asyl för de papperslösa innebär solidaritet med de mest utsatta, vilket ställs mot avvisningarnas kallhamrade omänsklighet. Men den illegala emigranten exponerar en så mycket större konflikt som vi öppet måste få diskutera. Ytterst handlar den om vårt framtida samhälle. I dag är rättigheter knutna till uppehållstillstånd och medborgarskap, men enligt aktivister och organisationer är det en sorts rasism, då det ju diskvalificerar resten av jordens befolkning. Organisationen Ingen människa är illegal är öppen med att den vill avskaffa gränser och nation. Men vad anser exempelvis Rädda Barnen, Svenska kyrkan och alla andra organisationer och aktivister som i princip vill ge alla sökande uppehållstillstånd?

Jag har väntat i åratal på att få en förklaring till hur en välfärdsstat eller över huvud taget vår nuvarande nationalstat ska kunna kombineras med en öppna gränsernas politik. Och om asylförespråkarna anser att emigranters rättigheter övertrumfar vår nuvarande ordning så vill jag att det sägs ut och vi får veta fördelarna med att dagens samhälle raseras.

Jag anser att människor med verkliga flykting- eller skyddsskäl måste få stanna och andra erbjudas bidrag och avvisas. Jag vill ha stängda gränser i stället för öppna, en välfärdsstat i stället för fri invandring, ett kvotflyktingssystem kombinerat med generöst bistånd i stället för nuvarande asylpolitik. Jag vet att dessa åsikter, enligt vissa, gör att jag tillhör The Dark Side. Men jag tror att de är långt mer humana än en framtid utan gränser. Där väntar den verkliga fascismen.