”Svenskt rättsväsende urholkar upphovsrätten”

År 2016 inrättades en ny domstol – Patent- och marknadsdomstolen (PMD) – för att hantera ärenden i immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrätt. För fotografer har det tyvärr fått negativa konsekvenser. Tidigare dömde alla landets tings- och hovrätter i upphovsrättsmål. Visst hände det att en bedömning i en tingsrätt inte stämde fullt ut med en bedömning i en annan av tingsrätterna. Men det fanns ändå en juridisk palett med samma grundkulör i synen på och syftet med upphovsrättslagen (URL).

Idag finns det 48 tingsrätter och 6 hovrätter. Det är inte svårt att förstå hur tre domare i respektive tingsrätt gav en bredare rättslig ryggrad i bedömning jämfört med som nu att en domare i PMD, eller tre domare i Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) i Stockholm kan döma lite hur som helst och påverka utkomsten för tusentals människor och värden för miljontals kronor.

I grundtanken att samla resurser fanns en önskan om att få till en specificerad och rättseffektiv domstol. Men det blev ändå fel. Det är inte vår sak att spekulera i varför, utan vi kan bara belysa hur det ser ut. I höstas kom domen i målet mellan Sara Skyttedal och Dagens Nyheter (PMT 722-17). Enligt PMÖD kan den inte överklagas. Den innehåller skrivningar och tolkningar som är så skeva att lagtexten krackelerar. Det är djupt oroande.

Vi går inte in på alla besynnerliga detaljer i domen utan uppmanar Justitiedepartementet och Kulturdepartementet att åtgärda bristerna inom domstolen och att anpassa URL där det bedöms som nödvändigt.

Följande behövs för att återupprätta förtroendet för rättsväsendet och URL:

1. Delar av eller hela Skyttedalsmålet behöver prövas av Högsta Domstolen.
2. Skrivningen i upphovsrättslagen om namnangivelse måste skärpas.
3. PMD och PMÖD måste få marknadsmässig utbildning i hur värden skapas och hur kostnadsbilden – företagandet – ser ut för upphovspersoner. Alternativet är att man tar in ekonomisk expertis som lagen föreskriver.
4. När det gäller ersättning och skadestånd måste bedömningarna vara rättvisa och spegla det sammanlagda ekonomiska värde som ett upphovsrättsligt intrång rymmer. Det är viktigt att skadestånd har en preventiv verkan för att upprätthålla respekten för upphovsrätten.

Idag bestämmer PMÖD på egen hand vilka av deras mål som kan överklagas. Det är ett rättsosäkert system. Någon annan suverän rättsinstans borde ha befogenhet att föreslå tvistemål för prövning som gravt utmanar synen på rättsstaten eller där det finns ett prejudicerande juridiskt intresse, oavsett vad PMÖD beslutat. Visst finns möjligheten att begära resning i HD, men det nålsögat är det försvinnande få som passerar.

Teoretiskt sett kan Skyttedalsdomen prövas i Europadomstolen men då ur något annat perspektiv än det som PMÖD prövat. Frågan är väl om svensk upphovsrättslag strider mot EU-direktivet på området.

Namnangivelsen har en väsentlig betydelse i Skyttedalsmålet. Det hänvisas till en EU-dom (Painer, C-145/10, EU:C:2011:798) om att källan ibland ska anges men att inte upphovs-personen alltid måste anges. Det är en tankelapsus av PMÖD. Källan kan absolut ha betydelse, men upphovspersonen har alltid betydelse. Med en tydligt lagstadgad namnangivelse utan gamla tiders resonemang om ”god sed” kommer det att bli lättare att efterleva URL, och rättens bedömning blir enklare. Vårt förslag är följande ändring i URL: 1 kapitilet, 3:e paragrafen.

Då exemplar av ett verk framställes eller verket görs tillgängligt för allmänheten ska upphovspersonen anges.

En tvingande namnangivelse leder till att fler bilder och verk kommer till användning. Idag finns det oräkneliga ”herrelösa verk” på internet som oseriösa aktörer drar nytta av medan seriösa avstår för att de inte vet vem ägaren är. I maj implementerades dataskyddsförordningen, GDPR. Om vi ska ta förordningen på allvar är namnangivelsen av största vikt. En person ska aldrig ha långt till den som gjorde avbildningen. Det är att respektera den personliga integriteten i enlighet med gdpr.

Domstolen måste också få en bättre förståelse för hur värdet på bilder och andra verk kan variera utifrån en mängd olika parametrar. Inför att PMD skulle starta sin verksamhet kontaktade vi domstolen för att förutsättningslöst diskutera villkor inom foto, film och bild och vad det kostnadsmässigt innebär att vara fotograf och företagare. PMD tackade nej till det. Hur man idag skaffar den kunskapen är oklart. Enligt Lag (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar finns det en möjlighet för domstolen att använda sig av ekonomisk expertis.

Domar som PMFT 12329-17, PMFT 16474-17 och FT 2453-1 ger vid handen att den som gjort fel ska komma så billigt undan som möjligt. Inte sällan dömer domstolen utifrån vad den som gjort intrång säger sig vara villig att – i efterhand! – betala. Det är ett resonemang som tydligt urholkar det ekonomiska värdet i upphovsrätten. På sikt kommer det att avskräcka utsatta från att använda det rättsliga instrumentet.

Den som begår intrång i någon annans ekonomiska rättigheter begår samtidigt brott mot staten, som går miste om skatt och moms. Här måste grundprincipen vara att det är den som blir utsatt för ett intrång som är prisindikator och att det ska kosta att göra fel. Inom fotografbranschen finns det sedan länge väl dokumenterad praxis att luta sig mot. Dessutom måste domstolen förkovra sig i marknadens mekanismer eller åtminstone använda sig av extern expertis.

Om inte detta skyndsamt åtgärdas kommer utsatta människor och företag att tveka inför att ta upphovsrättsintrång till domstol. Det blir helt enkelt svårt att få juridiska ombud att ställa upp om ersättning och skadestånd inte ens täcker nedlagd tid för att bereda ärendet, exempelvis vid förenklade tvistemål (småmål). Sammanfattningsvis är vår uppfattning att URL är utsatt för tolkningar som utmanar uppfattningen att staten skyddar den som skapar.

Putte Salminen, verksamhetsledare

Paul Vestergren, ordförande