Så ersätter mänskliga reklampelare kunskap

Men när jag stötte på marknadsföringsstrategin och sysselsättningen ”influencer” undrade jag om inte fenomenet är ytterligare ett bevis för att utvecklingen baklänges närmar sig den funktionella analfabetismens kunskapsmörker.

Som bekant sviktar ju den traditionella läsningen under trycket från sociala medier. Uppdateringarnas runstenskorta utspel, kattfilmernas gullighet och utropen från Youtube-­kanalerna erbjuder en smaskigare gräddbakelse än exempelvis bokens svårtuggade barkbröd. Kommunikationsvägar och dess plattformar tycks växa fram i samma takt som hjärnvindlingarna hos ett spädbarn. Tyvärr verkar vi snart ha en liknande förmåga till uppmärksamhet. Innehåll och publik anpassar sig till varandra inom alla medier i en nedåtgående spiral som spekulerar i tappat tålamod och koncentrationskatastrofer.

En ”influencer” ska råda bot på utmattningen inför gammelmedierna med dess konventionella annonsering. Personer med fördelaktigt utseende och god smak, oftast kändisar med många följare, marknadsför detox-te, teknik­prylar, märken och attityder på sociala medier i kraft av sin personlighet. De är i sig själva reklampelare med grund i vårt höga förtroende. Vi ska helt enkelt lita på ”influencers”, oavsett om de, som det heter, samarbetar med bilföretag, klädkedjor eller politiska partier.

Personer har förstås alltid använt sitt förtroendekapital för att tjäna sig själva eller andra, men det unika är att förtroende i dag har blivit ett sådant nyckelord i offentligheten och värderas så högt, utan något annat krav än förmågan att ge det rätt uttryck. I stället för att kolla fakta själva ska vi känna tillit till den hajpade journalisten med bildbyline, färgstark stil och rätt identitet. Inom politikens sfär betyder också budskapet allt mindre, och förmågan att kommunicera det genom en lämplig personlighet och reklamliknande one-liners alltmer. Och prestationen mäts av opinionsinstitut i termer av just vårt förtroende. Inom myndigheter, offentlig förvaltning och det privata näringslivet tillsätts chefer endast på grundval av meriten förtroende, trots att de saknar total kunskap om verksamheten. På arbetsplatser genomförs jättelika svindyra ineffektiva omorganiseringar av konsulter som salufört trendiga lösningar ingen har efterfrågat. De ges makt och skyhöga arvoden endast på grund av förtroendet för titel och byrå, utan hänsyn till exempelvis de anställdas sakkunskap.

Vi sägs leva i ett kunskapssamhälle samtidigt som vi alltmer går mot en se-och-hör-kultur, där förtroendet för enskilda personer hotar att ersätta just kunskap. Samtidigt som ”influencers” blir allt fler och deras betydelse ökar sjunker paradoxalt nog allmänhetens förtroende för samhällsinstitutioner som storföretag, press, regering, riksdag och politiska partier. Den funktionella an­alfabetismens kultur främjar starka ledar­gestalter, men knappast demo­kratin.

Ann Charlott Altstadt

Frilansskribent och författare

Ann Charlott har bland annat skrivit Liten ordbok för underklassen och Strejken på Toys “R” Us: en sommar som skakade Sverige.