Röster höjs för en ökad reglering av marknaden för säkerhetsprövningar 

I oktober i år avslöjade TV4s Kalla fakta att en anställd vid kärnkraftsbolaget Studsvik hade kopplingar till det kinesiska kommunistpartiet. Under de 25 år som mannen hade jobbat med den känsliga kärnkraftstekniken hade ingen uppmärksammat att han kunde utgöra en säkerhetsrisk för Sverige, och för bolaget.

Studsviksmannen, skulle det visa sig, var medlem av det kinesiska programmet ”De tusen talangernas plan” – en organisation som misstänks förse Kinas militär och industri med viktig information från utvalda verksamheter i hela världen. Mannen har nu avskilts från sitt arbete och utreds av Säpo.

I samband med avslöjandet uppgav kärnkraftsbolaget Studsvik att de nu ”har vidtagit åtgärder för att skärpa den redan strikta säkerhetsnivån i bolaget”. I övrigt vill bolaget inte kommentera det inträffade eller hur det kom sig att mannen hade kunnat slippa igenom företagets säkerhetskontroller under så lång tid.

Säpo har länge varnat för incidenter likt denna. En ökad spionaktivitet från Kina, Ryssland och Iran, liksom hoten från kriminella nätverk, kräver bättre säkerhetskontroller vid anställningar i känslig privat och offentlig verksamhet, anser säkerhetspolisen.

”Sverige står inför en förändrad och komplex hotbild där hotaktörer är beredda att gå långt för att nå sina mål”, sade Säpochefen Charlotte von Essen vid en presskonferens 2023.

Säpos varningar har fått regeringen att tillsätta utredningen ”En förbättrad process för säkerhetsprövningar” som förväntas lägga fram sitt betänkande den 5 december i år. I uppdraget ingår bland annat att lämna förslag på hur regelverket kan skärpas och hur det kan bli ”tryggt och rättssäkert” för den som genomgår en säkerhetsprövning. Särskild utredare är den tidigare chefen för Arbetsdomstolen, Cathrine Lilja Hansson.

Genomlysningen av säkerhetsprövningarna välkomnas av flera experter som Lag&Avtal har talat med. De anser att säkerhetsbranschen är vildvuxen flora där säkerhetsprövningar av personal riskerar att vara både rättsosäkra och godtyckliga.

Jörgen Holmlund, lärare i underrättelseanalys vid Försvarshögskolan, har lång erfarenhet av att rekrytera säkerhetsklassad personal till polisen och till polisens underrättelsetjänst.

Han anser att det finns säkerhetsbolag som inte håller måttet och att branschen borde regleras, inte minst när det gäller hanteringen av känslig information och sättet som intervjuerna genomförs på. Idag saknas det till exempel system som garanterar att den känsliga data som säkerhetsbolagen hanterar inte hamnar i fel händer, anser han.

Enligt Jörgen Holmlund finns det också brister i säkerhetsbolagens marknadsföring där man försöker vagga in kunderna i en känsla av falsk trygghet. Bland annat ”köps” seniora personer från olika myndigheter till styrelseposter i syfte att öka bolagens trovärdighet. Detta är dock ingen garanti för att arbetet genomförs på ett professionellt sätt, menar han.

– Jag noterar att antalet bolag som gör säkerhetsintervjuer och sammanställningar av känsligt material har ökat. Det är en lukrativ marknad, säger han.

Jörgen Holmlund anser att det bör finnas tydliga regler för hur säkerhetskontrollerna ska göras och för hur man lagrar den information man hämtar in och hur den gallras.

– En central myndighet borde få utöva kontroll över de bolag som bedriver den här verksamheten och man bör kontrollera bolagens kunskapsnivå, säger han.

Jörgen Holmlund menar att det finns arbetsgivare som anlitar säkerhetsbolag för att ”köpa sig fria” från sitt eget ansvar. Det är en dålig idé eftersom dessa kontroller inte befriar arbetsgivarna från ansvaret för rekryteringen. Dessutom räcker det inte med en enstaka säkerhetsprövning utan det kan behövas uppföljande kontroller under anställningens gång, anser Jörgen Holmlund.

I många länder finns det en statlig myndighet som har monopol på att utöva säkerhetsprövningar och som godkänner vilka personer som ska kunna få inneha vissa tjänster och ta del av säkerhetsklassad information. Ett sådant monopol på prövningen brukar kallas security clearance.

Om en person får security clearance på en viss säkerhetsnivå kan han eller hon sedan gå vidare och söka andra arbeten utan att en ny arbetsgivaren behöver göra ytterligare säkerhetsprövningar. I dagsläget måste en anställd som till exempel har gått igenom en säkerhetskontroll hos Polisen genomgå en ny om han till exempel skulle söka jobb inom Tullen.

Jonas Wiberg, chefsjurist på polisförbundet, ser många fördelar med ett statligt ”security clearance” system där man blir godkänd på en viss säkerhetsnivå.

– En sådan myndighet skulle kunna bygga upp en hög kompetens och utföra likvärdiga prövningar. Den som har fått en security clearance på någon nivå kan sedan söka vilket jobb som helst i privat eller offentlig sektor på den godkända nivån. Jag tror inte att vi kommer mäkta med en ny prövning varje gång man söker en ny befattning, säger han.

Likt Jörgen Holmlund anser Jonas Wiberg att det finns uppenbara kvalitetsbrister i säkerhetsprövningsprocessen, inte minst när det gäller avsaknad av någon form av standardiserad utbildning av de som genomför prövningarna.

– Det finns idag inga kunskapskrav på den personal som gör de här säkerhetsintervjuerna. Det görs väldigt många sådana bedömningar varje dag. Vissa är jätteduktiga medan andra har brister. Problemet är att det inte finns något kvalitetskrav eller kurs man måste gå, eller något prov man måste klara av. Det gör att det spretar väldigt mycket, säger han.

Polisförbundet har drivit flera fall gällande säkerhetsprövningar i Arbetsdomstolen. Ofta har det handlat om personer som har förlorat sin anställning efter en underkänd säkerhetsprövning och sedan inte fått veta varför detta har skett.

Utifrån vad som har kommit fram vid prövningarna i Arbetsdomstolen anser Jonas Wiberg att mer information än nödvändigt hålls hemligt. Han anser att det har utvecklats en egen kultur i säkerhetsbranschen där det mesta hemlighålls. Men av det som hittills har kommit fram vid domstolsförhandlingarna hade ingen information behövt vara hemlig.

– Ofta handlar det om väldigt vardagliga saker, till exempel skulder hos Kronofogden, eller missbruksproblem som har gjort att den enskilde inte har klarat prövningen. Det finns säkert ärenden där det på riktigt handlar om att rikets säkerhet måste gå före individens partsinsyn, men sannolikt rör det sig om ett litet antal ärenden. Vi har ännu inte sett de ärendena, säger han.

Jonas Wiberg anser att det finns en stor rättsosäkerhet i dagens säkerhetsprövningar. Personer kan nekas anställning helt utan godtagbara skäl. Samtidigt saknar de möjligheter att överklaga besluten.

Han ser två möjliga vägar för överprövning: Antingen någon form av statlig nämnd som avgör eller en vanlig domstolsprövning. Han hoppas på det senare.

– En domstolsprocess är i det här fallet överlägsen. Det sker en muntlig förhandling inför lagfarna domare med fullmakt och du kan kalla vittnen. Förhören görs under ed, och så vidare. Sedan kan det i och för sig vara så att vissa förhandlingar måste äga rum bakom stängda dörrar, säger han.

Med dagens bristande transparens i säkerhetskontrollerna riskerar personer att sållas bort bara för att de kommer från särskilt utsatta områden eller för att föräldrarna kommer från vissa länder.

– Det finns en motsättning här. Polisen vill gärna rekrytera från alla samhällsområden och ha personal med blandad bakgrund. Det får inte förekomma någon diskriminering i dessa hänseenden, säger han.

Jonas Wiberg har sett en tendens att säkerhetsorganisationer hellre fäller en friar och att de plockar bort personer från utsatta områden och de som har familjer från andra kulturer.

– Samtidigt måste man ha en förståelse för säkerhetsorganisationerna. Säkerhetsprövningen måste fungera så att inte olämpliga personer får tillträde till en anställning med säkerhetsskyddad information. Ingen säkerhetschef vill ha en skandal där journalisterna i efterhand pekar på olika signaler och varningstecken som redan fanns, säger han.

Förbundsjuristerna Fredrik Westin och Henric Ask på LO-TCO Rättskydd har också sett fall där personer har förlorat sin anställning efter säkerhetskontroller, men utan att få reda på det bakomliggande skälet. De anser att dagens system inte är rättssäkert och att säkerhetsbedömningarnas kvalitet spretar.

– Vi tvingas ta fall till domstol för att få en rättssäker prövning. Arbetsdomstolen tycker normalt inte att säkerhetsklassningen är skäl nog för uppsägning men personen får ändå inte tillbaka sitt jobb, säger Henrik Ask.

De anser att bristen på enhetliga och rättssäkra bedömningar leder till en stor subjektivitet. Det finns idag en avsaknad av säkerhetsskyddsanalys och säkerhetsskyddsplan på många myndigheter och företag. Detta behövs för att man ska veta om samtliga anställningar faktiskt behöver vara placerade i säkerhetsklass, anser de.

Bristen på rättssäkerhet drabbar också vanliga LO-grupper. Ett fall rör till exempel en kock som arbetade på Arlanda. Efter en säkerhetsklassning tvingades restaurangägaren att säga upp sin anställde.

– Det måste finnas en enhetlig rättssäker prövning när någon klassas som en säkerhetsrisk. Alla måste få en rättvis rättegång, partsinsyn och möjlighet att överklaga säkerhetsbeslutet med muntlig förhandling, säger Fredrik Westin på LO-TCO Rättskydd.

Det faktum att den enskilde inte får reda på vad han eller hon anklagas för, eller varför de anses vara en säkerhetsrisk, strider mot Europakonventionen, EKMR anser Fredrik Westin.

– Det finns en risk att individer tappar respekten för hela systemet, det är inte bra, säger Fredrik Westin.