Rehabiliteringsfall i AD

Facket ville att uppsägningen skulle ogiltigförklaras, men Arbetsdomstolen höll med arbets­­givaren om att brevbäraren på grund av sjukdom inte längre kunde sortera post. Dom­stolen ansåg också att arbetsgivaren fullgjort sin rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet.

Eftersom Posten inte kunde erbjuda brevbäraren något arbete som han kunde klara av, så hade man rätt att säga upp honom, ansåg Arbetsdomstolen i en enhällig dom.

Dom 57/06.

Mål A 140/05.

Efter tio år på arbetsplatsen fick en svetsare sådana förslitningsskador på axlarna att han blev sjukskriven på heltid. Efter att ha blivit opererad ville hans fackförbund göra en arbetsplatsergonomisk utredning för att utreda svetsarens möjligheter till rehabilitering. Arbetsgivaren ansåg det onödigt och menade att det inte fanns några hjälpmedel som kunde lösa svetsarens problem. Detta intygades av en sjukgymnast som företaget anlitat. Bolaget sa i stället upp mannen som varit sjukskriven i tre år.

Arbetsdomstolen ifrågasatte dock det interna utlåtandet och ansåg att det åligger arbets­givaren att göra en noggrannare utredning av möjligheterna till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder. Eftersom före­taget inte fullgjort sina skyldigheter saknades saklig grund för uppsägningen. Uppsägningen ogiltigförklarades och svetsaren fick 50 000 kronor i skadestånd.

Dom 90/06.

Mål A 122/05 och 196/05.

Ett kassabiträde i en livsmedelsbutik drabbades av skador i höger tumme och hand efter att i flera år jobbat med en handhållen kodavläsare. Hon blev sjukskriven på halvtid och fick därefter lättare uppgifter. Efter tio år infördes arbetsrotation i butiken och den anpassade tjänsten upphörde. Biträdet blev därefter uppsagd på grund av arbetsbrist, trots att hon varit den som jobbat längst där.

Arbetsdomstolen kom fram till att företaget inte brutit mot turordningsreglerna och inte heller tillämpat dem på ett diskriminerande sätt. Arbetsgivaren var inte skyldig att konstruera ett särskilt arbete som biträdet skulle kunna klara av. Butiken fick därför rätt att säga upp kvinnan. En ledamot i Arbetsdomstolen var oenig. Att en arbetsgivare med mer än 7 000 anställda skulle sakna lediga arbeten under 19 timmar per vecka för en person med lindrig funktionsnedsättning var inte trovärdigt, ansåg ledamoten.

Dom 51/12.

Mål A 92/11.

En driftoperatör med alkoholproblem drabbades av psykisk ohälsa. Efter en sjukdomsperiod återvände han till arbetet, men kunde inte avhålla sig från att dricka på arbetstid eftersom han upplevde att det hjälpte mot de vanföreställningar han led av.

Under tre års tid eskalerade problemen med självmordsförsök, narkotikamissbruk och psykiatrisk tvångsvård. Till slut fick företaget nog och sa upp operatören efter att denne varit frånvarande alltför ofta utan giltigt skäl.

Arbetsdomstolen ansåg dock att frånvaron bedömdes ha sin grund i operatörens alkoholsjukdom och psykiska ohälsa. Domstolen fann också att rehabiliteringsmöjligheterna ännu inte var uttömda och ogiltigförklarade uppsägningen. Driftoperatören fick 75 000 kronor i skadestånd.

Dom 65/13.

Mål A 167/12.

Efter att en montör skadat axeln satte arbetsgivaren i gång en treårig rehab­ili­ter­ings­­process. I den ingick att mon­tören fick byta avdelning flera gånger på grund av sina besvär. Det gick inte alltid så bra och mannen var ofta frånvarande.

Arbetsgivaren ansåg att det tydde på att rehabiliteringen inte lyckats och varslade mannen om uppsägning. Arbetsdomstolen kom fram till att frånvaron inte kunde läggas mon­tören till last och att läkare ansåg att rehabiliteringen verkade vara framgångsrik.

Domstolen ansåg också att arbetsgivarsidan inte har be­visat att den uppsagde inte kunde utföra arbete av någon be­tydelse för företaget. Uppsägningen ogiltigförklarades därför, och den uppsagde fick 75 000 kronor i allmänt skade­stånd.

Dom 82/14.

Mål A 39/13 och 101/13.