Rätt att sänka föräldraledigs pension

Det strider vare sig mot föräldraledighetsdirektivet eller mot likabehandlingsprincipen att sänka en arbetstagares invaliditetspension för att hon varit föräldraledig på deltid.

Spansk rätt gav en vårdnadshavare rätt att under sex år gå ned i arbetstid med minst en tredjedel och högst hälften, med en motsvarande minskning av lönen.

Evangelina Gómez Limón Sánchez Camacho hade arbetat heltid för Alcampo sedan 1986. 2001 slöt hon ett avtal med företaget om att arbeta deltid i sex år för att vårda barn. Arbetstiden förkortades med en tredjedel. Lönen minskades i motsvarande mån, liksom de avgifter som betalades in av såväl företaget som Gómez Limón till det spanska socialförsäkringssystemet.

Hon förklarades senare permanent arbetsoförmögen på grund av sjukdom och fick en pension motsvarande 500 euro per månad. Den beräknades ut­ifrån de belopp som hade betalats in till det allmänna sjukförsäkringssystemet mellan 1998 och 2004.

Gómez Limón ansåg att pensionen var könsdiskriminerande då den grundade sig på den lägre lön hon fått under sin föräldraledighet.

EG-domstolen slår fast att föräldraledighetsdirektivet 96/34 (baserat på ramavtalet om föräldraledighet slutet mellan arbetsmarknadens parter på eu-nivå) inte förbjuder att en invaliditetspension beräknas utifrån en lön som är lägre på grund av föräldraledighet. Ramavtalets syfte är att arbetstagaren ska ha samma rättigheter före och efter ledigheten. Det reglerar dock inte vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla. Rätten till framtida sociala förmåner under ledigheten bestäms därför i nationell rätt eller i kollektivavtal. Medlemsstaterna måste inte garantera föräldralediga samma framtida sociala förmåner som de hade haft om de fortsatt att arbeta heltid.

Spanien bryter inte heller mot likabehandlingsprincipen i direktiv 79/7 om likabehandling i fråga om social trygghet, menar eg-domstolen. Visserligen missgynnar reglerna en mycket högre andel kvinnor än män – men de är inte indirekt diskriminerande. Kvinnor väljer mycket oftare än män att gå ned i arbetstid för vård av barn, vilket leder till en proportionellt sett lägre lön och sämre sociala förmåner. Diskriminering innebär dock att skilda regler tillämpas på lika situationer eller samma regel tilllämpas på olika situationer. En föräldraledigs situation – menar domstolen – kan inte jämföras med den som en heltidsarbetande befinner sig i.

EU-rätten medger att en pension beräknas utifrån den faktiska arbetstiden. Att jämföra någon med en person som alltid arbetat heltid, är objektivt och inte könsdiskriminerande. Då direktiv 79/7 endast successivt ska genomföra likabehandlingsprincipen har medlemsstaterna dessutom ännu lov att neka sociala förmåner efter föräldraledighet.

Domstolen betonar i övrigt att en enskild enligt principen om direkt effekt alltid har rätt att åberopa ett direktivs regler mot staten inför en nationell domstol, när dess regler är ovillkorliga och tillräckligt precisa. Det gäller även direktiv som grundas på avtal slutna mellan arbetsmarknadens parter.

Domstolen slår också fast att artikel 2.6 i direktivet har direkt effekt. Arbetstagaren ska få behålla de rättigheter hon har, eller står i begrepp att få när föräldraledigheten börjar, fram till och med ledighetens slut. Då ska hon fortsätta att förvärva rättigheter som om ledigheten inte hade ägt rum.

Pernilla Lundblad

Arbetsrättsjurist, Arbetsgivarverket