Polischef glömde vapnet i omklädningsrummet

– Före matchen lyckades vi först hindra de båda grupperna från att mötas, säger polischefen i Arbetsdomstolen.

Men sedan lyckades AIK-supportrarna ändå ta sig över till Djurgårdssupportrarna och polisen blev tvungen att ingripa.

Efter matchen försökte polisen hitta de båda grupperingarna för att hindra dem från att mötas igen. Det verkade dock som om supportrarna hade lugnat ner sig. Polisen drog sig tillbaka för ett avslutande samtal. Men mitt under mötet blossade ett stort bråk upp mellan supportrarna, som nu befann sig i Vasastan.

– Huliganerna hade bara väntat ut oss, säger polischefen med låg röst i Arbetsdomstolen.

Hans avdelning ryckte ut igen. Några av personerna som var inblandade greps, andra avlägsnades från platsen. Polischefen fick veta att några poliser hade skadats under arbetspasset.

En av polischefens arbetsuppgifter är att rapportera skador uppåt, så att informationen sedan kan gå vidare till Arbetsmiljöverket. Polischefen var särskilt bekymrad över en av poliserna som hade skadat sin hand. Därför försökte han få tag på polisens gruppbefäl. De båda skulle träffas i ett befälsrum på polisstationen, men mötet blev fördröjt.

– Då tänkte jag att jag lika gärna kunde gå och byta om så länge. Då frångick jag den vanliga rutinen. Jag brukar alltid låsa in mitt vapen först, innan jag byter om. Men den här natten gjorde jag det i omvänd ordning. Då glömde jag vapnet på bänken i omklädningsrummet.

Efter att ha fått prata med den skadade polisens gruppbefäl åkte han hem.

En kvart senare, vid halv tre på natten, hittade en kollega vapnet i omklädningsrummet och låste in det på rätt ställe.

Personalansvarsnämnden meddelade polischefen en varning för att han hade glömt vapnet.

Polisförbundet överklagade varningen till Arbetsdomstolen.

I slutpläderingen i Arbetsdomstolen framhåller Polisförbundets ombud, Susanna Kjällström från LO-TCO Rättsskydd, att vapnet glömdes i polisens eget omklädningsrum. Det var dessutom mitt i natten, vilket innebar att varken lokalvårdare eller någon annan anställd personal befann sig i lokalerna.

– Den sammanlagda bedömningen är att det inte fanns någon beaktansvärd risk för skada. Inte heller för att någon skulle ha kunnat komma åt vapnet eller för att det skulle ha kunnat gå förlorat, säger hon.

Polisförbundet yrkar att varningen ska tas bort, i andra hand att handlingen ska bedömas som ringa och att disciplinpåföljd då inte får meddelas.

Frågan om polischefen har åsidosatt sina skyldigheter i anställningen bör besvaras med utgångspunkt i de föreskrifter som finns om hur man ska hantera sitt tjänstevapen och sin ammunition, menar Susanna Kjällström. Båda parterna hänvisar till Rikspolisstyrelsens allmänna råd om polisens skjutvapen. Där framgår det att tjänstevapen ska hanteras på ett sådant vis att ingen obehörig kan komma åt det. Vapnet och ammunitionen får inte heller på något annat vis gå förlorat.

Camilla Örndahl, som företräder Polismyndigheten och staten, trycker på att varje polis har ansvar för sitt vapen. Det gäller oavsett plats och tidpunkt.

– Enligt praxis som Personalansvarsnämnden har sedan många år är det tydligt att även korta tidsrymder som man lämnar vapnet utan uppsikt, inom skalskyddet, utgör sådana tjänsteförsummelser som medför disciplinåtgärder och att den påföljden är en varning.

Polismyndigheten anser att det inte går att göra några undantag från nämndens praxis.

– Var ska då gränserna gå? Är det mer acceptabelt att glömma sitt tjänstevapen i omklädningsrummet klockan 03 än klockan 22? Om 15 minuter är en acceptabel tidsrymd som vapnet får vara obevakat, är även 30 minuter eller 45 minuter acceptabelt? Och hur ska bedömningen göras av hur stressfylld en situation har varit, frågar Camilla Örndahl.

Arbetsdomstolens ordförande Jonas Malmberg vill veta vilka konsekvenser det får om en medarbetare får en varning. Han undrar också vad det tjänar till att ha dessa varningar.

– Det är arbetsgivarens sätt att tala om att en tjänsteförseelse har begåtts. Några hinder för utvecklingsmöjligheter finns inte som regel, säger Camilla Örndahl.

Men Polisförbundet anser tvärtom att en varning får stor betydelse för den enskilda. Den läggs i personal­akten och finns där varje gång personen söker en befordran eller vill ha en annan placering.

– Det säger sig självt att en varning kan få betydelse och få en påverkan på möjligheten att få en befordran, säger hon.