Peter Martinson förhandlare inom tullen

Som Tullverkets tillförordnade förhandlingschef tillhör Peter Martinson Tullverkets stab i Helsingborg, där han både bor och verkar. Tulltjänsteman blev han redan 1987 då han skulle fylla 20 år.

– Jag utbildade mig till taxerare; export och import i speditionsbranschen verkade spännande. Ganska snart började jag jobba fackligt på heltid. Jag blev lokalt och regionalt förhandlingsansvarig från början av 90-talet inom fackförbundet Tull-Kust, som är med i förhandlingsorganisationen OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd. Nu har förbundet 2 000 medlemmar, 1600 tullare och 400 i kustbevakningen.

Några särskilda förhandlingssituationer du minns?

– Vi gick med i EU 1995. Det var en stor omställning. Över en natt försvann tusen man i tullen. 1999 kom nästa stora omorganisation. I samband med den nya Öresundsbron fick medlemmar flytta från Helsingborg till Malmö eftersom trafiken styrdes om. Där gjorde vi en bra överenskommelse som byggde på frivillighet. Den stora hemskheten var 1995. Vi är inte många kvar i min generation. 2008 kom ett beting från vår ledning att vi skulle montera ned. Men då blev det ett ramaskri från poli­tiker och opinionsbildare, så den förändringen blev det inget av.

Varför gick du över till arbetsgivarsidan?

– Tullverkets dåvarande förhandlingschef ville att jag skulle komma över till honom. Jag trodde inte att han menade det. Vi inom Tull-Kust var kända för att vara halvmilitanta. Men han återkom med sitt förslag. Så för tre år sedan blev jag hans biträdande förhandlingschef. Vi hade inte haft så lätt att förhandla mot varandra, men med varandra gick det bra. Det är spännande att kunna använda sina erfarenheter från den fackliga sidan i ett arbets­givar­perspektiv. Men jag var lite orolig för att tappa mina fackliga vänner när jag från en dag till en annan gick över. Men det hände inte. Jag tappade inga vänner.

Var det lönsamt att byta sida?

– Ekonomiskt är det ingen skillnad. Men jag är med och påverkar på ett helt annat sätt. I min roll, jag är nu tillförordnad förhandlingschef sedan två år, får jag möjlighet att fatta beslut. Det känns bra.