Norge: Fel av vikarien vägra skaka hand

– Jämställdhet mellan könen står så stark i Norge att religiös konservatism måste vika i ett sådant här fall, uttalar sig Ivar Danielsen, ordförande i den så kallade Diskrimineringsnemndas på nämndens hemsida.

I nämndens beslut som kom strax före jul var ledamöterna enhälliga om att vikarien på en skola i Oslo blev särbehandlad på grund av sin religion men i frågan om han var diskriminerad var ledamöterna oeniga. Majoriteten ansåg att hanteringen av vikarien var saklig, nödvändig och proportionerlig och därför förelåg inte diskriminering.

Mannen hälsade på kvinnor på så sätt att han lade handen på hjärtat, tittade dem i ögonen och sa att han av religiösa skäl inte handhälsade på kvinnor. Det gick inte skolan med på utan avbröt hans vikariat. Han säger att han praktiserat sin typ av hälsning i tio år. Han berättade om det när han anställdes vilket togs emot väl men skolan försummade att informera övriga anställda om det.  Osloskolans agerande mot honom har, säger han, fått stora negativa följder för hans välbefinnande. Han tvingas medicinera sig efter händelse. Familjen har också tagit illa vid sig.

Arbetsgivaren Oslo kommun menade att intresset att inte könsdiskriminera i detta fall väger över intresset att låta anställda vägra ta kvinnor i hand. I målet nämns det svenska avgörandet från augusti förra året i Arbetsdomstolen med den kvinnliga tolk som ansågs ha diskriminerats när rekryteringsförfarandet med henne avbröts på grund av vägran att ta män i hand. Oslo kommun ansåg att det fallet skiljer sig från det norska eftersom tolken inte skulle arbeta utåtriktat och dessutom valde kvinnan att hälsa på båda könen på samma sätt.

Diskrimineringsnemnda håller med svenska AD om att handhälsningen är en handling som skyddas av Europakonventionen och att vikarien därmed missgynnades. Men när det gäller frågan om han var diskriminerad är nämnden splittrad. Majoriteten anser i motsats till minoriteten att missgynnandet var sakligt, nödvändigt och proportionerligt i enlighet med den norska diskrimineringslagen.

Majoriteten anser i fråga om saklighet att det är en viktig princip i det norska samhället att alla blir behandlade med respekt och på samma villkor oavsett kön. Därför är skolorna förpliktade att arbeta för likabehandling mellan könen.

När det gäller kravet på nödvändighet anses det inte ändamålsenligt att införa andra typer av könsneutrala hälsningar än att ta i hand. Därför var det nödvändigt att kräva handhälsning.

Beträffande proportionaliteten i att kräva handhälsning anser nämnden att kravet på likabehandling av könen är ett så starkt norskt ideal att det väger tyngre än kravet på att slippa ta kvinnor i hand. Nämnden kommer fram till att det skulle vara skadligt för samhällsutvecklingen om hänsyn till ett konservativt religionsutövande som att vägra ta i hand skulle tillåtas. Skulle konservativa krafter få bestämma skulle, menar nämnden, kvinnliga präster inte finnas i Norge i dag.

De två ledamöterna i minoritet ville fälla kommunen för diskriminering. De anser att i ett flerkulturellt samhälle måste man, särskilt från en offentlig myndighet, acceptera olikheter i hur man hälsar. Vill man ändra på ett sådant beteende är det bättre att arbeta bredare och mer generellt än att ingripa i ett enskilt fall.

Diskrimineringsnemnda är ingen domstol utan en statlig oberoende myndighet administrativt underordnad  barn- och jämställdhetsdepartementet i Norge. Nämndens beslut kan inte överklagas.