Avtalsrörelsen
Mia Ahlberg: ”Status måste kopplas till löneutveckling”
MOT VÄGGEN. Maria ”Mia” Ahlberg, ordförande för Barnmorskeförbundet, startar året med att ladda inför kommande avtalsrörelse – den första sedan Barnmorskeförbundet brutit sig loss från Vårdförbundet för att vara med i SRAT.
Den 1 januari blev Barnmorskeförbundet en självständig facklig professionsförening inom SRAT, fackförbundet för akademiker i samhällsbärande yrken.
Mia Ahlberg har nu dagliga kontakter med förbundet, som har bråttom att sätta sig in i barnmorskornas avtal inför kommande avtalsrörelse.
– Nej, en av anledningarna till att det var rätt nu är att vi är så etablerade. Vi har vunnit gehör hos politiker, arbetsgivare, SKL och hos våra viktigaste samarbetsorganisationer.
– Vi gillar hur de vill arbeta med att lyfta de samhällsbärande funktionerna. Vi uppskattar också att de gör det utifrån kompetens och kunskap och att det är professionsorganisationerna som frontar utåt och sätter frågorna. Något som också varit helt avgörande är att SRAT har en mycket välfungerande organisation med lång erfarenhet.
– Vi behöver få ett visst antal medlemmar. Men vi har tid på oss och har en plan för det. Ju snabbare barnmorskorna kommer, desto bättre. Också för att vi ska ha några att förhandla för.
– Vi måste kunna motivera varför och erbjuda en organisation där man känner samhörighet och lär av varandra. Det har vi redan byggt upp under lång tid. När beslutet väl är taget ser vi nu att det finns ett jättestort engagemang.
– Absolut. Vi har pratat med vår motsvarighet i Norge, där det finns ett sjuksköterskeförbund och ett barnmorskeförbund. Där har det blivit en splittring. Men vår inställning till Sveriges barnmorskor är att man får välja vilken organisation man är med i och vi har alltid varit öppna för samarbete och god kommunikation.
– Det är osäkert om målet ens tas upp. Men visst är jag orolig. Det finns många krafter i samhället i dag som vill inskränka kvinnors rättigheter. Vi har tagit ett aktivt beslut att om du utbildar dig till barnmorska så ingår abortvård. Det är oroväckande vad som hänt i Norge. Där har man börjat förhandla om det här.
– Att det visst är problem. Kvinnor i Norge beskriver att de inte fått tillgång till vård lika enkelt som man får i Sverige. De har behövt vända sig till andra vårdgivare i en del fall. Redan där är ju brottet begånget, att du som kvinna blir ifrågasatt på det viset.
– Det finns en oro om att de som går till oss kommer att få jobba 40 timmar i veckan igen. Det stämmer inte. Vi får signaler från arbetsgivarna att de inte vill skilja på barnmorskor som jobbar i samma verksamhet, oavsett facklig tillhörighet.
– Även bland barnmorskor finns en massa olika specialiteter. Vi behöver bygga upp en kompetensbeskrivning för alla dem. Det är ett stort arbete att göra framöver, nu när vi har möjlighet att samarbeta med ett fackförbund som är bra på att koppla avtal och löneförhandlingar till kompetens.
– Absolut inte. Barnuppföljningen efter förlossningen är väldigt bra i Sverige. Däremot har det kommit fram i och med regeringens satsning på kvinnors hälsa att eftervården för kvinnor är undermålig. Det har barnmorskor länge pratat om och det har visat sig stämma.
– Först blir du sjuksköterska och sedan vidareutbildar du dig till barnmorska, ett nytt yrke. Men inte så sällan måste du gå ner i lön när du blir barnmorska. Vår status är bra, men den måste kopplas till löneutvecklingen, inte till att det är ett bristyrke i vissa delar av landet och inte i andra.