Måste jag vara med som reklampelare?

EXPERTERNA SVARAR:

Allmänna regler om rätten att använda namn och bild i reklam finns i lag (1978:800) om namn och bild i reklam. Där slås det fast att det inte är tillåtet att använda någons namn eller bild i reklam utan den personens samtycke. Den som bryter mot det kan straffas med böter. Dessutom ska den vars namn eller foto har använts i reklamsyfte utan tillstånd få vederlag för detta av den som brutit mot lagen. Storleken på arvodet ska bestämmas med hänsyn till praxis i reklambranschen. Om brottet mot lagen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan den som brutit mot lagen bli skyldig att även betala ekonomiskt och ideellt skadestånd till den vars namn eller foto använts. Om det är en anställd hos en arbetsgivare som brutit mot bestämmelsen är det normalt arbetsgivaren som ska betala ersättningen.

Att använda namn eller bild i reklam på en identifierbar person är att behandla hans eller hennes personuppgifter. Det innebär att även EU:s dataskyddsförordning, GDPR, blir tillämplig. GDPR innehåller bl.a. regler om att personuppgifter får behandlas vid samtycke eller efter en intresseavvägning. När lagen från 1978 är tillämplig får dock publicering aldrig ske om samtycke saknas eftersom den lagen innehåller ett ovillkorligt krav på samtycke. När publicering sker i andra syften än reklam, t.ex. när en arbetsgivare på sin hemsida informerar om sin verksamhet, kan frånvaro av samtycke ersättas av någon av de andra grunder som tillåter behandling av personuppgifter, t.ex. efter en intresseavvägning.

Om den anställde samtycker till att hans eller hennes namn och bild används i reklamsyfte räcker det inte att tillämpa 1978 års lag. Arbetsgivaren måste då även tillämpa GDPR och ha en rättslig grund enligt den förordningen för att få behandla personuppgifterna och även i övrigt uppfylla GDPR:s krav, exempelvis att personuppgifter inte får behandlas för ett annat ändamål än som angavs när de samlades in.

Samtycke från den vars personuppgifter man behandlar är alltså en rättslig grund enligt GDPR för att få behandla personuppgifter. Samtycke är dock ofta inte lämpligt i anställningsförhållanden eftersom de anställda står i beroendeställning till arbetsgivaren. Det kan därför vara svårt för en arbetsgivare att visa att samtycket är frivilligt. Denna uppfattning har stöd av Integritetsmyndigheten som ger råd i frågan på sin hemsida. Ett samtycke kan också när som helst återkallas.

En annan rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen är, som nämns ovan, att den kan vara tillåten efter en intresseavvägning. Intresseavvägningen innebär att arbetsgivarens intresse av att få använda bilden ska vägas mot den anställdes intresse av integritet. En sådan intresseavvägning kommer att utfalla olika beroende på den anställdes arbetsuppgifter och ställning hos arbetsgivaren. Om den anställde har arbetsuppgifter som exempelvis säljare direkt mot kunder kan arbetsgivarens intresse väga tyngre än den anställdes intresse av integritet. För anställda som inte har direkt kundorienterade arbetsuppgifter torde dock normalt integritetsintresset väga tyngre. Att den anställde inte har motsatt sig personbehandlingen bör kunna vägas in i intresseavvägningen. En arbetsgivare som publicerar bilder efter en intresseavvägning bör dokumentera hur denna har gjorts.

Sammanfattningsvis vill vi besvara din fråga på följande sätt.

Det är helt klart att din arbetsgivare enligt lagen från 1978 måste ha ditt samtycke för att få använda bilden i reklamsyfte. När 1978 års lag gäller kan ett uteblivet samtycke inte ersättas av en intresseavvägning eller någon annan grund i GDPR.

Om du ändrar dig och i stället samtycker till publicering är det inte säkert att endast samtycket gör publiceringen tillåten eftersom samtycke från en arbetstagare inte alltid är giltigt enligt GDPR. I så fall måste frågan avgöras genom en intresseavvägning.