”Lite mer konkretion hade jag allt hoppats på”

”Den nya föreskriften är toppenspännande. Det säger jag dels för att jag själv länge har varit chef i en bransch där vi har mer utmaningar med den här delen av arbetsmiljön än med den fysiska, dels för att jag träffar många chefer från olika branscher med lite olika infallsvinklar på frågan.

Jag har framför allt tre synpunkter på föreskriften. Först och främst: den är helt rätt på frågan i sak. Något måste göras åt den ohälsosamma organisatoriska och sociala arbets­miljön, inget snack om den saken. Men det är ett problem att föreskriften innebär ytterligare administration för företagen. Ett jätteproblem. Att som arbetsgivare ta sitt arbetsmiljöansvar på allvar kräver enormt mycket jobb och resurser. På ett större företag kan vi prata om flera heltidstjänster.

Slutligen, jag tycker faktiskt att före­skriften innehåller mycket ”fluff”. Den ger inte så där väldigt mycket för arbetsgivaren att hålla i handen. Lite mer konkretion hade jag allt hoppats på.

Den stora vinsten med föreskriften är Arbetsmiljöverkets stora reklamkampanjer inför utgivningen. Snacka om att de har bidragit till att öka medvetenheten om arbetsgivarens skyldigheter i de här frågorna. Jag kan inte låta bli att jämföra med hur Diskrimineringsombudsmannen, DO, marknadsfört de viktiga förändringar i diskrimineringslagstiftningen som vi fick den 1 januari i år. DO har inte alls slagit på trumman på samma sätt.

Nej, reglerna i sig kommer nog inte att förbättra arbetsmiljön, i alla fall inte på kort sikt. Däremot har de – och lanseringen av dem – gjort att arbetsgivarna börjar förstå att arbetsmiljö inte bara handlar om regler för byggarbetare eller andra med fysiskt utmanande arbeten, utan att det lika mycket handlar om att förebygga till exempel stress. Föreskriften gör tydligt att arbetsgivaren ska inkludera de mjukare faktorerna av arbetsmiljön i det systematiska arbetsmiljöarbetet. De organisatoriska och sociala faktorerna ska undersökas och riskbedömas precis på samma sätt som den fysiska arbetsmiljön. När företaget gör sin skyddsrond, kollar skyddskåpor på farliga maskiner och om det finns höj- och sänkbara skrivbord så ska de också kolla arbetsrutiner och stress.

Krokom-målet satte i gång något. Dels insåg arbetsgivarna: ”Oj, folk kan dö av att de mår dåligt av jobbet också”, dels ”Oj, vi kan åka dit för det”. Precis som föreskriften satte målet frågan i rampljuset.

Den arbetsrelaterade ohälsan är ett stort problem, också för arbets­givarna. Den kostar skjortan i form av sjukskrivningar etcetera. Och den gör att viktig kompetens försvinner. Jag råder arbetsgivare och chefer att se föreskriften som en hjälp att få till en bättre arbetsmiljö. Det ligger i allas intresse. Också arbetsgivarens.

De här mjukare delarna av arbetsmiljön är förresten en stor fråga också internationellt. Det är inte alls så som det sägs ibland att ”Åh, vad det här är typiskt svenskt”. Jag var nyligen i Danmark och pratade om kränkande särbehandling och utbrändhet i en panel med experter från Schweiz, Tyskland och Danmark. Frågan är lika aktuell hos dem. Och se bara på den nya franska lagen som ger anställda rätt att inte läsa mejl efter arbetstid.

Snart ska jag och närmare 400 andra arbetsrättsjurister från hela Europa åka på konferens. Ett av ämnena som vi ska prata om då är just hur vi mår på arbetsplatserna och vilket ansvar arbetsgivarna kan förväntas ta för detta.”

Berättat för Anna Wahlgren