Lars Calmfors: ”Som expert måste man ha integritet”

När nationalekonomen Lars Calmfors var ung student på Handelshögskolan i Stockholm missade han studentrevolten 1968. Den började med ockupationen av kårhuset på Holländargatan. Han stod utanför de låsta portarna tillsammans med några kamrater.

– Vi hade bestämt oss för att gå på kårdans och ha en trevlig kväll. Vi insåg inte att revolutionen hade brutit ut i Stockholm.

Redan då hade Lars Calmfors liberala grundvärderingar och hade sedan tidig ungdom ett samhällsintresse men ur borgerligt perspektiv.

Den unge studiebegåvningen blev placerad på försvarets tolkskola under värnplikten. När han muckade som kursetta efter ett års intensiva studier i ryska – fienden kom som bekant från öster – hade ”alla” blivit vänsterradikaler.

– Jag tyckte att många var naiva, ungefär som Olof Palme som trodde att revolutionärer i tredje världen alltid var goda människor. Det spelade ingen roll att de inte eftersträvade demokrati.

Det självständiga tänkandet har Lars Calmfors burit med sig genom livet. Han valde nationalekonomin utifrån sitt samhällsintresse och intresse för stringent analys.

– Liksom alla som sysslar med samhällsvetenskaplig forskning och har passion för det vill jag att forskningen ska bidra till bra beslut. Men det viktigaste för mig har varit att beslut, oberoende av hur de blir, ska fattas på rationell grund.

Oavsett om det är politiker, arbetsmarknadens parter, väljare eller någon annan som fattar beslut ska det ske utifrån en bra analys. Forskningen kan bidra till underlagen. Lars Calmfors har alltid haft den ledstjärnan.

Calmfors bekänner sig till den skola av tänkare som inte bara vill redovisa forskningsläget, utan också servera läsaren en slutsats, till exempel vilken väg politiker borde välja i en viss fråga.

– Det kan man inte göra utan att lägga till någon form av värdering. Jag tycker att det är tillåtet, men då ska avsändaren vara minutiöst tydlig med vad som baseras på forskning och vilka värderingar som kommer in när slutsatsen utformas.

Men slutsatserna kan ändå uppfattas som känsliga. Exemplen på det är många.

Industriavtalets parter har irriterats av Lars Calmfors självständiga analyser av märkessättandet i lönerörelserna och ibland reagerat kraftigt. För tio år sedan skrev Industrins ekonomiska råd en hel motskrift med argument mot Calmfors kritik.

När Calmfors ledde EMU-utredningen 1996 började telefonen gå varm en dag. Enligt direktiven skulle utredningen belysa för- och nackdelar med ett svenskt medlemskap, men utredarna bestämde sig för att också ge en rekommendation i sitt betänkande.

– Vi hade suttit och tänkt på EMU-frågan i ett år. Då hade det varit ett antiklimax om vi inte kommit fram till en slutsats, Men om den skulle redovisas var det förstås viktigt att vi inte bara redovisade vår forskningsanalys utan även hur vi vägde olika ekonomisk-politiska mål mot varandra.

I telefonen fick Calmfors höra av sin kontaktperson på Finansdepartementet att den statliga utredningen inte borde ge någon rekommendation. När utredarna inte hörsammade instruktionen ringde personens chef och därefter statssekreteraren.

– Vi gjorde det ändå. Jag tror det var bra för debatten.

Några år senare hade alliansregeringen ersatt de socialdemokratiska ministrarna. Finansminister Anders Borg, som önskade driva politik baserad på forskning, grundade Finanspolitiska rådet och tillsatte Lars Calmfors som ordförande.

Under den globala finanskrisen för tio år sedan rekommenderade rådet en mer expansiv politik medan Anders Borg satte budgetdisciplin främst.

– Det blev konflikt med Anders Borg. Rådet utsattes för påtryckningar. Vi borde inte vara så kritiska. Jag tycker att många av hans kommentarer, som att vi satt och kluddade med pennan, gick över gränsen.

Lars Calmfors tro på den rationella analysen kan sägas vara ett arv från föräldrarna. Modern hade gått på Handelshögskolan i Stockholm och inspirerade gymnasieynglingen till hans yrkesval.

– När vi resonerade om politik hade hon ett djup som andra saknade. Jag förstod att de kom från nationalekonomin, att disciplinen var väldigt användbar för den som är intresserad av samhällsfrågor.

Pappan var Stockholms stadsfullmäktiges högsta juridiska expert och hade titeln stadssekreterare.

– I sin roll som oberoende expert skulle han opartiskt bedöma vad som var lagligt i olika förslag, men bortse från sin egen politiska inställning. Hemifrån fick jag med mig att man som samhällsintresserad expert måste ha integritet. Det gäller oberoende av om du gillar ett förslag eller inte. Man måste klara av att föra en rättvisande analys även när det leder till slutsatser som kan användas för att ifrågasätta både egna och uppdragsgivarens politiska intressen.

Lars Calmfors har tänkt igenom den sortens problematik. Kanske är det ett skäl till att denna försynte man genom åren klarat att stå emot kraftiga angrepp från flera olika läger.

Senast som ordförande för Arbetsmarknads­politiska rådet, som finansieras av Svenskt Näringsliv, har han åter haft i uppdrag att komma med både korrekta analyser och självständiga rekommendationer.

– Uppdraget har varit väldigt roligt, men jag upplever en skillnad mot tidigare uppdrag. Det finns en mindre öppenhet för nationalekonomiskt tänkande i arbetsmarknadens organisationer än i politiken. Parterna vill inte gärna bli störda i sitt tänkande av en oberoende analys.

Lars Calmfors skulle vilja se fler disputerade forskare på utredningsavdelningarna hos fack och arbetsgivare. Riksbanken, Konjunkturinstitutet och departementen har sedan länge anställt många med forskarutbildning.

– Det finns bara några enstaka hos parterna. Därför finns inte samma mottagningskapacitet för oberoende forskningsanalys. De har mycket att vinna på att vara mer öppna.