Kurt Junesjö: Märket är kejsarens nya kläder

 Erland Olausson säger sig vara systemförsvarare för konflikträtten i Sverige i Lag och Avtal den 13 mars 2024. Samtidigt ser han att ”falska” sympatiåtgärder mot Industrifackens lönesättningsnorm märket ”Gör något som bägge sidor har skäl att diskutera”.

Jag tolkar honom så: Sympatiåtgärder som ändrar den ”sanna” innebörden av märket bör förbjudas.

Man frågar: Hur kan man försvara försvagning av strejkrätten för Svenskt Näringslivs huvudmål märket, som för dem är så viktigt att de drog in SAS konfliktersättning eftersom SAS under pilotstrejken 2019 ansågs ha åsidosatt det?

Genom det så kallade Industriavtalet från 1997 har lönesättningen i den svenska industrisektorn varit normerande för hela arbetsmarknaden Detta trots att industrins andel minskat medan tjänstesektorns andel ökat så att den nu dominerar.

Utanför industrisektorn upprätthålls märket under statlig ledning av Medlingsinstitutet. MI:s medlare har en ledstjärna: ”Vi har instruktion att aldrig lägga ett medlingsbud som vi inte först förankrat hos arbetsgivarsidan.”

Denna grundlagsstridiga partiskhet av en statlig myndighet är ingen nyhet för den som är insatt i MI:s verksamhet. I alla medlingar som skett under mer än 20 år har medlarna stenhårt drivit det med arbetsgivarna samordnade huvudmålet märket

IF-metall är tyvärr som löneledare arbetsgivarvänlig. Allting inriktas på ett lågt lönetillägg trots kraftigt ökade produktionsvärden och företagsvinster med märket som lönenorm för hela arbetsmarknaden.

Andra viktiga frågor som till exempel allvarliga brister i jämställdhetsarbetet försummas. Löneskillnaden mellan män och kvinnor har sedan Märket infördes i stort varit oförändrad och till och med ökat under senare år. Andra exempel på snedvridning är bristen på låglönesatsningar, kvinnors stora andel i deltids och tidsbegränsade anställningar, avsaknad av styrmedel för allokering av arbetskraft till sektorer i behov etcetera.

Märket döljer det fackliga uppdraget: Att förbättra arbetarnas villkor.

MI:s instruktion och märket

När löneformen märket ifrågasätts brukar MI:s medlare hänvisa till MI:s instruktion som tvingande norm. Det är för det första fel eftersom instruktionen är beslutad av regeringen. För lagstiftning som tvingande ingriper i medborgarens ekonomiska liv, till exempel i kollektivavtal, krävs av riksdagen beslutad lag.

För det andra innehåller instruktionen inte något uttryckligt stöd för märket. 2 § 3 punkten säger: ”tillvarata och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll,” Men samsynen saknas. Såväl 6F-förbunden som andra tunga förbund Märket har kritiserat märket.

MI:s fixering vid Märket är även i övrigt tveksam. I instruktionen 2 § 2 punkten. står att Medlingsinstitutet ska ”samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna för förhandlingarna samt utifrån de rapporter om samhällsekonomin som Konjunkturinstitutet upprättar uppmärksamma lönebildningsproblem,”. I 2 § 4 punkten sägs också att MI ska ”inhämta, sammanställa och tolka statistik som är av betydelse för lönebildningen”.

Såväl punkterna 2 som 4 öppnar alltså för MI att i sina samtal med parterna ska ta upp eventuella problem utifrån det samhällsekonomiska läget och statiska analyser, till exempel jämställdhetsproblem. Att MI då väljer att endast beakta en punkt och därvid går arbetsgivarens ärende, strider direkt mot portalparagrafen i RF:

”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Man kan verkligen fråga sig hur denna systematiska partiskhet stämmer med regeringsformen grundregel om myndighets skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet.

Det är bara att konstatera att Staten och arbetsgivarna samarbetar på ett sätt som är osunt. När nu en av chefsmedlarna på industrisidan hotar med inskränkningar i strejkrätten för den som inte följer detta arbetsgivarmärke verkar alla spärrar ha lossnat.

När stiger någon från facket fram och säger som pojken i sagan om Kejsarens nya kläder: ”Han är ju Naken!”