”Jag får en ny chans nästa vecka”

Elisabeth Svantesson pratar virvelsnabbt. Det gäller att hänga med i kasten mellan ämnena, som berör allt från uppväxten med en pappa som var pastor i Missionsförbundet till hur hon 28 år gammal bestämde sig för att ge sig in i politiken. Hon tog inte vägen via Moderata ungdomsförbundet, MUF, utan anmälde sitt intresse till en moderat förening i Uppsala i tron att alla partier genast sög upp alla som ville engagera sig.

– När jag inte hört något efter några månader ringde jag till slut upp föreningens ordförande. Då sa han bara; nu ska vi se här, vi ska dricka adventskaffe i november.

Snart förstod hon att det inte var i föreningen utan som kommunpolitiker hon kunde få större inflytande över politiken. Men under åren som kommunpolitiker tyckte hon att det verkade mer spännande att sitta i riksdagen, där det fattades beslut om de stora övergripande frågorna i stället för om saker som vilken gata som skulle asfalteras.

Nu är hon inne på sitt sjätte år i riksdagen och har hunnit sitta i arbetsmarknadsutskottet, EU-nämnden och finansutskottet. Elisabeth Svantesson räknar med fler partipolitiska konflikter i arbetsmarknadsutskottet än i finansutskottet. Dessutom ser det parlamentariska läget annorlunda ut nu jämfört med när hon sist satt i arbetsmarknadsutskottet.

– Men jag ser en utmaning i att försöka hitta lösningar som kan få brett stöd i riksdagen.

Elisabeth Svantesson har för länge sedan lärt sig att skilja på sak och person, även efter hårda debatter i kammaren. Hon har också tränat bort föreställningen om att alla måste älska henne och att allt hon gör ska vara perfekt. Ibland gör hon fel, som alla andra.

– Man gör inte alltid bara bra insatser, men då tänker jag att jag får en ny chans nästa vecka. Så måste jag tänka för att överleva i politiken.

Vi träffas i juni när studenterna far glädjeyra runt på lastbilsflaken. Elisabeth Svantesson funderar mycket över deras framtid. Hon ser ljust på den trots de svarta rubrikerna om ungdomsarbetslösheten. Hon tänker bland annat på de stora pensionsavgångarna i den offentliga sektorn. Även om hon vill sänka trösklarna till arbetsmarknaden för både unga och utrikesfödda, förespråkar hon varken sänkta ingångslöner för alla branscher eller ändrade turordningsregler.

– Visst höjer turordningsreglerna tröskeln för dem som står utanför arbetsmarknaden. Men det är givet att all form av anställningsskydd skapar en tröskel. Vi måste fundera över hur vi kan sänka den på andra sätt. Samtidigt förstår jag inte den politiska diskussionen. Det är inte vi utan parterna som sköter lönebildningen.

Elisabeth Svantessons hjärtefråga är att hitta vägar in i arbetslivet för utrikesfödda. Intresset väcktes när hon var kommunpolitiker i Örebro och jobbade med integration och tillväxt. Eftersom det fanns så lite forskning på området skrev hon en licentiatavhandling om nyanländas första år i Sverige. En av slutsatserna var att utrikesfödda kvinnor och män fick olika introduktion.

– Sysselsättningsgraden är också mindre bland utrikesfödda kvinnor. Jag tycker att jämställdhetsfrågorna är viktigast att jobba med i integrationspolitiken.

Men utskottet kan inte räkna med några stora förändringar för att Elisabeth Svantesson tagit över klubban efter Tomas Tobé, M.

– Vi tänker väldigt lika. Sedan har vi förstås olika egenskaper. Jag är en mix av känslomänniska och rationalitet medan han kanske är mer stabil. Men i debatterna är jag nog oftast lugn och genomtänkt, säger hon. n