”Inte helt fullständigt svar om lönesänkningar”

Jag och flera med mig följer kolum­nen ”Fråga experten” i Lag & Avtal. Det är uppbyggligt – frågorna är ofta intressanta och svaren relevanta. Men utrymmet medger inte alltid att svaren ges den fördjupning som emellanåt krävs för att svaret ska bli helt rättvisande.

I kolumnen den 25 augusti med rubriken ”Kan jag sänka lönen för alla?” svarar experterna helt rätt i den första delen av svaret, men svävar enligt min uppfattning något på målet i ett avseende i den avslutande svarsdelen.

Experterna skriver: ”Är arbets­givaren bunden av kollektivavtal förändras läget. Om lönen är reglerad i kollektivavtalet kan lönen inte sänkas utan medgivande från de parter som ingått avtalet.”

Det svaret är, menar jag, inte helt fullständigt, enligt vad jag ska utveckla i det följande.

Arbetsgivaren och den enskilde medarbetaren vid en arbetsplats som omfattas av kollektivavtal är lika fria att omreglera anställningsavtalet på samma sätt som redovisas i expert­svaret för icke kollektivavtalsreglerade anställningar, så länge dessa överenskommelser inte strider mot lägstlönebestämmelser i det centrala (eller i före­kommande fall, det lokala) kollektivavtalet eller, i förekommande fall, fastlåsta tariffer som är tillämpliga för arbetstagaren i fråga.

Vidare kan arbetsgivaren och det lokala facket komma överens om lönesänkningar, med iakttagande av samma begränsningar som nyss nämnts, det vill säga att lönerna inte sänks under lägstlönen eller tillämpliga tariffer i det centrala kollektivavtalet. De lokala parterna är inte parter i det centrala löneavtalet, men behöver inget medgivande från de centrala parterna för att träffa sådan lokal överenskommelse som nyss nämnts.

Som det anfördes i en intressant fastställelsetalan i Arbetsdomstolen år 2009, när frågan om kollektiva löne­sänkningar var synnerligen aktuell (enligt det system som då tillskapades av avtalsparterna inom industrin och som numera har lagfästs och ­benämns korttidspermittering):

”För att ogiltighet enligt 27 § medbestämmandelagen skall föreligga krävs en klart uttryckt norm i kollektivavtalet och en överens­kommelse på lägre nivå som är oförenlig med den klart uttryckta normen. För att lokalt avtalade löneändringar skall anses ogiltiga, krävs således att de avviker från en uttrycklig bestämmelse i det centrala kollektivavtalet. Med hänsyn till hur regleringen i anställningsskyddslagen principiellt är uppbyggd är de enda tänkbara kollektivavtalskonstruktioner som i sig ­skulle kunna innebära hinder mot lokala överenskommelser fasta tarifflöneavtal (normallöneavtal) samt centrala avtal om lägsta löner.

Om det centrala kollektivavtalet bygger på individuellt bestämda löner är det uteslutet att tolka avtalet så att det föreligger hinder mot lokala och individuella överenskommelser eftersom en sådan tolkning skulle stå i strid mot tvingande behörighetsnormer i medbestämmandelagen och skapa olösliga konflikter med anställningsskyddslagens normer om omplacering i 7 § och om företrädesrätt till återanställning i 25 §, vilka bägge är normer som är överordnade kollektivavtal.”

Inte heller potter eller individ­garantier ger något skydd mot löne­sänkningar, vare sig sådana görs ­genom individuella avtal eller genom lokala överenskommelser med facket. Arbetsgivaren kan alltså uppfylla sina kollektivavtalsenliga förpliktelser genom att skapa en lönepott, fördela den på anvisat sätt och säkerställa indi­vid­garantier i form av löneökningar och sedan komma överens med individer eller lokal fackklubb om att sänka lönerna till en nivå under den nyss tillskapade, så länge detta inte står i strid med lägstlönebestämmelser eller fasta tariffer i det centrala kollektivavtalet.

Det här är ju rätt avancerat, så jag förstår att expertsvaret inte gick in i detalj i detta – särskilt som frågan avsåg en arbetsgivare utan kollektivavtal. Men deras svar blev då, enligt min mening, inte helt rättvisande.

Andreas Modig

Chefsjurist, Transportföretagen