Hon ser vikariat som tryggt för unga

Mellan 2000 och 2008 hade Sveriges Television uppsägningsprocesser nästan varje år. Det var en tung tid, minns HR-direktör Helène Sahlin. – Det sliter på dem som får gå och på dem som blir kvar, och det sliter på chefer och HR-personal. Den situationen vill vi inte ha tillbaka, och därför jobbar vi numera hårt och medvetet med vår ­bemanning, säger hon.

Resultatet har blivit många visstidsanställningar, kritiserade intag av bemanningsanställda – och som svar en kampanj från journalistklubbarna inom ­public service – ”Vem tjänar på otrygga jobb?”.

Vi träffas i ett ljust besöksrum på chefsvåningen i tv-huset på Gärdet i Stockholm. Helène Sahlin är väl förberedd och har sin laptop framför sig med stödord till de frågor hon har fått i förväg, däribland just den om vem som tjänar på otrygga jobb.

Den mjuka skånska dialekten avslöjar uppväxten i Malmö, som sedan följdes av studier, och lite studentspex mellan varven, i Lund. Som färdig socionom började hon på det tidiga 80-talet arbeta med personalfrågor.

Hon invänder mot uttrycket ”otrygga” och förklarar i stället den komplexa verklighet ett medie­företag som SVT verkar i.

– Vårt utbud varierar så mycket över tid att de kompetenser SVT behöver en säsong kanske inte passar för produktionen nästa år. Vi har därför numera ett mycket strängare regelverk kring tillsvidareanställningar. För varje person vi tillsvidareanställer måste vi veta att det finns ett långsiktigt behov av den personens speciella kompetens. Detta för att undvika framtida uppsägningsprocesser och för att de som anställs ska veta att de kommer att vara behövda i framtiden, säger hon.

Och alla visstidsjobben, varför är de inte otrygga?

– De är otrygga på det sättet att de inte är tills­vidareanställningar, men vi skapar, när vi till exempel har en stor och tillfällig produktion, oerhört många jobb som ger unga människor erfarenhet och meriter för att söka sig vidare till andra ställen. ­Under tiden de är anställda här har de trygga ­anställningsförhållanden.

Men visst kan det här vara svårt, visst är det många i huset som suckar över utlasade kolleger, det håller hon med om. Bemanningsfrågan är ständigt i fokus, understryker hon.

– Vi tar till oss av kritiken och försöker hitta former för hur vi kan bli bättre.

En lösning mot lite större anställningstrygghet är en fast, intern vikariepool för riksnyheterna. Den består av tillsvidareanställda som har samma kollektivavtal som andra nyhetsreportrar, men ett ­lokalt avtal som reglerar deras specifika arbets­villkor.

– De varslas senast dagen innan om var de behövs nästa dag. Jag tycker att det här är ett bra sätt att ta hand om behovet av vikarier och samtidigt kunna ge de här journalisterna en tills­vidareanställning. Och intagen av bemanningspersonal, som också har kritiserats tidigare, har därmed kunnat minskas.

Sveriges Television är en arbetsplats som hela Sverige har en relation till. Det är också en arbetsplats som i sin journalistik granskar andra.

Nyligen blev Helène Sahlin också påmind om att man i företaget får vara beredd på att själv bli granskad.

Bakgrunden var det drogärende som Lag & ­Avtal skrev om i nummer 2/2015: en programledare som fick ett dygn på sig att gå med på drogtester, ­annars upplevde hon att hon riskerade att förlora jobbet. När kvällstidningarna fick nys om historien, som alltså rörde en ”tv-profil”, kom kraven på en ­kommentar från Helène Sahlin.

– Vi uttalar oss aldrig om enskilda personal­ärenden över huvud taget, varken internt eller i pressen, av hänsyn till de inblandade parterna. Men när ­Aktuellt ville ha ett inslag kände jag ett ansvar för det. Jag är ju den som är högt ansvarig för personalpolitiken här på SVT.

Den här gången hade det blivit fel, och en person kände sig utpekad.

– Vi har erkänt detta och försökt stötta så gott det går.

Alla som någon gång har varit inblandade i ett missbruksärende vet hur svåra dessa är.

– Med lång erfarenhet av de här frågorna tycker jag mig ha fått en viss fingertoppskänsla kring när man är rätt ute. Men det viktiga för chefer och HR-personal som ska ta i sådana här problem är att komma ihåg att vi inte ska ställa någon diagnos. Vi ska kalla till ett samtal, vi kan tala om vad vi har sett – kanske måndagsfrånvaro, kanske en lynnighet, kanske har någon känt att personen luktar alkohol. Och så ska vi erbjuda oss att hjälpa till när det ­behövs. Vi ska visa att vi bryr oss. Men diagnosen, om det finns någon, den ställer de som är utbildade för det, säger Helène Sahlin.

Alkoholkulturen i vårt nutida samhälle, i synnerhet i storstäderna, är något som bekymrar henne.

– Det har blivit så normalt att alla dagar i veckan när vuxna människor träffas så ska det vara över en öl eller ett glas vin. När jag var ung var det normala att man träffades för en fika, säger hon.

Det gränslösa arbetet är en annan utmaning i dag. Ständigt uppkopplad, ständigt redo att svara på mejl eller på påhoppen i sociala medier – så kan många journalisters situation se ut. På SVT har man insett att det här också ställer krav på förändringar av kollektivavtalen.

– I dag arbetar många utanför arbetstid via datorer och iphone. Vi har ju levt i en digital värld länge, men det här har accentuerats mycket på senare tid. Det är en förändring av arbetet som har uppstått, och nu behöver vi få ett regelverk kring detta i våra kollektivavtal inför 2016, berättar hon.

En annan nyhet på SVT för i år är en friskvårdssatsning. Helène Sahlin är själv en flitigt gympande och sportande människa och berättar entusiastiskt om hälsoambassadörerna som ska stimulera kolleger till att röra mer på sig och att utnyttja det friskvårdsbidrag som företaget erbjuder.

Under de 35 år som hon har arbetat med personalfrågor har hon sett trender komma och gå. På 80-­talet var stora utbildningssatsningar högsta mode. På 90-talet kom fruktkorgen och den har levt kvar på SVT. De återkommande hälsokontrollerna för alla medarbetare har dock tagits bort.

– Hälsoundersökningarna för alla gav inte så mycket. Nu gör vi i stället riktade hälsosatsningar mot dem vi vet kan behöva det, som personal som jobbar natt eller tidiga morgnar.