Hennes politiska låga brinner för vanligt folk

Utsikten är vidunderlig. Hela Bryssel ligger för hennes fötter. Från sitt tjänsterum på 14:e våningen i Europaparlamentet kan Marita Ulvskog, S-märkt Europaparlamentariker, bokstavligen hålla ett öga på EU-kommissionen. Åtminstone på dess byggnad.

– Vanligt folk ska känna sig stolta över vilka de är och möta ett samhälle som talar om att de är viktiga och värdefulla, fortsätter Marita Ulvskog beskrivningen av sin politiska låga.

I en tid när EU förlorar en allt större del av allmänhetens förtroende, när britterna har folkomröstat sig ur unionen och klyftorna mellan samhällsgrupper ökar i hela Europa är kanske dessa ord vad vi behöver höra från politikerna.

– Många av oss undrar om EU kommer att hålla när olika delar av unionen drar åt skilda håll. Det behövs mycket klokskap och lena händer om EU-samarbetet ska kunna vara på samma nivå som för några år sedan.

Marita Ulvskog är EU-motståndaren som tagit plats i parlamentet. Även om hon inte förespråkar ett svenskt Brexit är hon fortfarande kritisk till delar av samarbetet. Hon vill heller inte se en svensk anslutning till euron.

Nu kommer hon att sakna Storbritannien när landet bryter sig loss från gemenskapen.

– Det är sorgligt. Vi har samarbetat jättemycket med brittiska Labour. Här i parlamentet har de varit som vår storasyster.

Från sin utsiktspunkt ser Ulvskog stora ekonomiska problem i flera av medlemsländerna. Lägg till detta en konflikt mellan öst- och västländer i EU. Den handlar inte bara om extrema ståndpunkter från stater som Ungern och Polen, utan om kulturkrockar mellan två sidor som levt i skilda politiska system under den långa tid när järnridån delade Europa. Och därtill ifrågasätts demokratin av allt fler högerorienterade européer.

– I dag innehas nära 100 parlamentsplatser av partier som har fascistiska program.

För en person med Ulvskogs bakgrund svider detta i den politiska själen. Som tjugoåring i Luleå drogs hon in i politiken genom FNL-rörelsen och protesterna mot USA:s krigföring i Vietnam.

Hon är uppvuxen i ett norrbottniskt arbetarhem. Pappan jobbade på järnverk. Mamman var sömmerska - en stark kvinna som vågade styra och ställa.

– Engagemanget i FNL-grupperna höll i sig länge, berättar Marita Ulvskog.

Som ung journalist fick hon så småningom jobb på LO-tidningen, nuvarande Arbetet. Dess legendariska chefredaktör Elon Johansson var mer aktivist än journalist. I den här miljön växte hennes partipolitiska engagemang.

Stor betydelse för inträdet i Socialdemokraterna hade även en lång intervju med Ingvar Carlsson. Allt detta skedde under de borgerliga regeringsåren 1976–1982.

– När socialdemokraterna vann valet ringde Ingvar Carlsson och frågade om jag ville jobba för honom. Jo, jag ville göra något annorlunda och började som pressekreterare, men gjorde också allt möjligt annat i statsrådsberedningen.

Marita Ulvskog har ett cv som imponerar. Jobbet hos Carlsson var en språngbräda till tjänsten som chefredaktör för S-märkta Dalademokraten, till förtroendeposten som riksdagsledamot och till poster som civilminister och kulturminister.

Och nu EU-parlamentariker och tillförordnad ordförande i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Hon hade en av de avgörande rollerna när det nya utstationeringsdirektivet förhandlades fram.

– Ja, det var viktigt. Det placerar oss åter i ett sammanhang där vi befann oss före Laval-domen med starkare fackliga rättigheter.

Hon är också särskilt nöjd med framgångarna när EU får nya regler för cancerogena ämnen i arbetsmiljön.

– Regleringarna är nu lika hårda och stränga i alla medlemsländer för de omkring 30 ämnen som omfattas, understryker Ulvskog.

Efter många års kamp är äntligen diesel med i gruppen, framhåller hon. Sverige hade inga gränsvärden tidigare för detta ämne.

– Allmänheten vill se konkreta resultat och det vill även vi politiker.

Ulvskog har inte bara haft en ledarroll i EU-parlamentet. Under hela sin karriär har hon lett andra, som chefredaktör, minister, partisekreterare och utskottsordförande.

– Jag är inte en sådan person som pekar med hela handen och vill skapa en ledarkult. Min ambition är att vi i gruppen arbetar tillsammans och alla ska vara involverade.

För många år sedan när hon utsågs till partisekreterare fick hon en liten obetydlig present. En mandarin med massor av tandpetare som stack ut. Hon beskrev sig själv som sådan; lite taggig utanpå och mjuk inuti.

Kanske måste man vara sådan för att stå ut med de hårda angrepp som Marita Ulvskog utsatts för under sin långa politiska karriär. Alltid signerade av borgerliga skribenter.

– Jo, jag har varit utsatt för fruktansvärda angrepp och karaktärsmord, men jag är trygg i mig själv. Jag vet vad jag tycker och varför, och kan argumentera för mina åsikter.

I det här fallet har hon hämtat kraft ur sin uppväxt i ett norrbottniskt arbetarhem.

– Man skulle klara sig själv och argumentera för sin sak. Och inte genast anpassa sig och låta någon annan bestämma.

Kanske har det också retat hennes belackare att Marita Ulvskog är en framgångsrik, stark och självständig kvinna. Hon har till och med vågat gå emot Socialdemokraternas huvudlinje när hon motsatte sig svenskt EU-medlemskap.

Kan ilskan mot dig vara en könsfråga?

– Naturligtvis! En del angrepp har varit helt groteska, men man förhärdar sig och lyfter sig ovanför det.

Nu kan det emellertid vara slut på alla angrepp. Efter EU-valet i maj flyttar nämligen Ulvskog hem för att leva ett mer vanligt liv.

– Jag har ägnat mig åt politik på hög nivå i 40 år och pendlat mellan Sverige och Bryssel i tio år. Nu längtar jag hem och vill kunna umgås mer med man, barn och barnbarn.