Hård strid med många förlorare i Frankrike

Varken terrorhot eller EM-fotboll kunde stoppa den fem månader långa konflikt som hindrade bussar, bensinflöde, kärnkraft och sophämtning - tills regeringens nya arbetsrättslag klubbades förra månaden.

Fransk arbetsrätt är till stor del en motsats till svensk. Statens lagar reglerar tungt och ger i regel starkt skydd åt arbetstagaren, vilket gör att fackliga protester samtidigt blir politiska. 90 procent av fransk arbetsmarknad täcks av allmängiltigförklaringar av de centrala avtalen, enligt professor Anders Kjellberg vid Lunds universitet. Konfrontation framför kompromiss ligger i traditionen, ända sedan revolutionen 1789.

Ett viktigt begrepp när det gäller ändringarna i arbetsrätten har varit att ”modernisera den sociala dialogen”. I EU innefattar den dialogen samverkan mellan arbetsgivare och fack. Något av den svenska modellens paradgren där man stolt visar hur kollektivavtalen bidrar till arbetsfred.

Franska staten önskar få fart på tillväxt och bukt med arbetslösheten genom att uppmuntra till fler lokala förhandlingar.

Våldsam protest blir den svages vapen där arbetsmarknaden saknar jämbördiga parter. Om de centrala avtalen får mindre betydelse väcker det oro hos facken som har låg organisationsgrad, lägre än tio procent, och skrala strejkkassor. Facken är även splittrade och ”konkurrerar” med varandra på ett annat sätt än här.

Hur det går med moderniseringen av den sociala dialogen återstår att se.

Vad är en sönderriven skjorta mot att bli av med jobbet? undrar en fackrepresentant för CGT som vår frilans i Paris talar med i detta nummer. Tja, det ska juridiken faktiskt ta en titt på. Den 27 och 28 september i brottmålsdomstol och längre fram i arbetsdomstol.