”Hamnarbetare kan inte jämföra sig med journalister”

I en debattartikel i Göteborgs-Posten uttrycker Medlingsinstitutets chef sin irritation över parternas oförmåga att komma överens i hamnkonflikten. 

”Tvisten handlar inte om lön eller anställningsvillkor. Den handlar om själva avtalet. Det är svårt att förstå också för den som är insatt i kollektivavtal och arbetsrätt. Situationen är anmärkningsvärd. Hade jag inte haft min bakgrund som jurist hade jag troligen tagit till starkare ord än så”.

Medlarna i förhandlingarna har lagt två bud sedan de utsågs den 18 januari i år. Carina Gunnarsson konstaterar att Sveriges Hamnar har sagt ja till båda buden medan Hamnarbetarförbundet har sagt nej båda gångerna. Varslen om stridsåtgärder har trappats upp och nu vid midnatt bryter en storkonflikt ut om man inte når en uppgörelse.

Inför gårdagens och dagens samtal manade Carina Gunnarsson parterna, särskilt Hamnarbetarförbundet till att tänka om. Hon slår tillbaka mot förbundets kritik att medlarnas bud innehåller begränsningar för Hamnarbetarförbundet att förhandla lokalt.

”Det har tolkats som en begränsning, men är i själva verket en utvidgning av Hamnarbetarförbundets fackliga rättigheter i förhållande till dagens situation. Med ett kollektivavtal får förbundet bland annat rätt till skyddsombud, förstärkt rätt att förhandla för sina medlemmar, rätt att jobba fackligt på arbetstid och ökat inflytande. Rätten att driva medlemmarnas frågor i domstol har man redan”.

Medlarna kan inte, menar generaldirektören, föreslå att arbetsgivarna ska teckna ett avtal med en annan part – Hamnarbetarförbundet – som undergräver det redan med Transportarbetareförbundet gällande avtalets ställning. Det skulle bryta mot det den svenska modellen.

Sedan avfärdar hon Hamnarbetarförbundets jämförelse med lärarna och journalisterna där flera förbund tecknar egna avtal för medlemmar med samma yrke och arbetsuppgifter.

”Det är inte en självklar parallell till läget i hamnarna. I lärarnas fall har de båda förbunden en gemensam förhandlingsorganisation på central nivå. När det gäller journalisternas avtal tolererar de fackliga organisationerna varandra och strider inte om avtalsrätten”, skriver

Carina Gunnarsson avslutar artikeln:

”Båda sidor har visat att de har muskler. Nu är det dags att visa att de också har en smula fingertoppskänsla”.