Avtalsrörelsen

Guldklockan: Anders Norberg förhandlingschef på Transportföretagen

Anders Norberg Foto: Magnus Sandberg

GULDKLOCKAN. Han går i pension i sommar efter 37 år på det som numera heter Transportföretagen.

Publicerad

Hur kunde det bli så länge?

– Jag har haft varierande jobb och olika roller med stigande ansvar sedan jag kom till Biltrafikens arbetsgivareförbund som ung 1982. Numera ingår nio förbund i Transportföretagen och det behövs för att lyfta transportfrågorna. Det har varit roligt att kunna påverka en så stor bransch.

Hur har du som förhandlare upplevt de ofta konfliktfyllda avtals­rörelserna på transportområdet?

– I stort sett varje förhandling ledde till konflikt under flera decennier. 1996 var vi under en lockout fem timmar från att samtliga transportföretag i Sverige skulle stanna. Våra medlemsföretag gick på knäna och vi hade inte mycket val, men vi kom överens. Den så kal­lade pisspauskonflikten 1999, då jag var vikarierande förhandlingschef för Bussarbetsgivarna, var den mest meningslösa konflikt jag varit med om. Det var många som led och inte kunde komma till jobbet, och Kommunal vann ingenting på konflikten.

Hur har relationen till förhandlarna på arbetstagarsidan påverkats av alla stridigheter?

– Det har varit mycket gott. Vi har faktiskt lärt oss att skilja på sak och person. Ett bra förhandlingsklimat gör att det blir lättare att komma fram till en lösning och det minimerar risken för att parterna pratar förbi varandra. Jag minns särskilt en konflikt inom renhållningen 2013 då det var övertidsblockad i fyra veckor med dagliga medlingsmöten. En dag fyllde Transports ordförande Lars Lindgren år och vi bjöd medlarna och honom på tårta och sjöng för honom. Han tryckte i sig två bitar, torkade sig om munnen men sedan sa han att du ska få en sak av mig också och lämnade över ett nytt varsel inom ett annat område – taxitrafiken.