KRÖNIKA
Georg Frick: När riskbedömning håller MBL som gisslan
Det är främst den fackliga parten som hävdar att riskbedömningen måsta vara en del av förhandlingsunderlaget, i annat fall riskerar MBL-processen att ajourneras. Men den utgångpunkten gynnar inte det fackliga inflytandet. Snarare tvärtom, skriver Georg Frick.
I mina olika kontakter med såväl chefer, fackliga och HR så är det tämligen ofta att frågan om riskbedömning vs MBL kommer upp på dagordningen.
Den generella bilden (här finns naturligtvis undantag) är att många tror att riskbedömning måste vara fullgjord och således utgöra en del av ett förhandlingsunderlag inför en viktigare förändring.
Och det kan förvisso vara praktisk av många skäl, inte minst för att arbetsgivarens berednings- och beslutsprocess kan flyta på tämligen smidigt.
Men det föreligger inget krav på detta.
Enligt min erfarenhet förekommer det tämligen ofta att det främst är den fackliga parten som hävdar att riskbedömningen måsta vara en del av förhandlingsunderlaget, i annat fall riskerar MBL-processen att ajourneras.
Men den utgångpunkten gynnar inte det fackliga inflytandet enligt min uppfattning. Snarare tvärtom.
I AFS 2023:1 (11 §) står det bland annat: ”När ändringar i verksamheten planeras, ska arbetsgivaren undersöka om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall och bedöma dessa”.
För att utgå från textens ordalydelse så är det när arbetsgivaren planerar en ändring som riskbedömning ska göras. Det står alltså inte innan arbetsgivaren beslutar om en ändring.
Sett ur ett MBL perspektiv ska arbetsgivaren uppta förhandling enligt MBL 11 § innan arbetsgivaren beslutar om en viktigare förändring. En viktig del av att hantera MBL är att den fackliga parten ges möjlighet till insyn och reell påverkansmöjlighet inför det beslut som arbetsgivaren sedan kommer att fatta.
Om riskbedömning då redan är gjord och utgör ett förhandlingsunderlag inför MBL förhandlingen kan man uppriktigt reflektera över huruvida arbetsgivaren ändå (i viss mån i vart fall) har börjat att besluta i frågan.
Ur min utgångspunkt ter det sig något omständligt att först planera och sedan besluta. Om jag exempelvis ska måla om i mitt hem så beslutar jag först att det ska målas om. Därefter påbörjar jag min planering av detta projekt. Annars vore det att arbeta i omvänd ordning.
Sålunda torde det, inte minst ur ett MBL-perspektiv vara klokt att inte låta riskbedömningen utgöra någon form av gisslan i MBL-förhandlingen.
Det är sålunda läge att skilja på beslut och planering.