Förlorade mot egna facket - tvingas betala 300 000 kronor

(Uppdaterad) Kvinnan hade en tillsvidareanställning på en åklagarmyndighet. Den 2 september 2011 hölls ett möte mellan kvinnan och två chefer på myndigheten. På kvinnans sida deltog också en representant för Fackförbundet ST. 

Meningarna går isär om vilken roll den fackliga representanten hade. Kvinnan uppfattade henne som ombud med uppgift att tillvarata medlemmens intressen.

Under mötet fick kvinnan tio minuters betänketid för att tillsammans med den fackliga representanten ta ställning till en uppgörelse om avslutning av hennes anställning. Resultatet blev att kvinnan sa upp sig självmant mot en ersättning med två månadslöner vilket hon senare kom att ångra.

Kvinnan anser att om ST:s representant hade skött det påstådda uppdraget fackmannamässigt skulle hon aldrig ha gått med på att avsluta anställningen med de villkoren. Uppgörelsen stod inte i proportion till vad en uppsägning utan saklig grund normalt ska kompenseras med. Därför kräver hon skadestånd av ST med i första hand 516 799 kronor och i andra hand 116 799 kronor. Medan det lägre beloppet täcker utebliven lön och semesterersättning omfattar det högre beloppet också lån och andra utgifter hon haft på grund av uppsägningen.

Men för att skadestånd över huvud taget skulle komma i fråga krävdes att det fanns ett uppdragsavtal mellan kvinnan och hennes fackförbund om att den aktuella representanten skulle företräda henne vid det nämnda mötet.

Till stöd för att det fanns ett avtal med ST säger kvinnan att ett avtal uppstod redan genom hennes medlemskap i ST och att ST-representanten hade åtagit sig att bistå henne i den aktuella situationen och agerat som ombud under mötet. I andra hand hävdar hon att hon uppfattade representanten som ombud och att ST måste ha insett detta.

ST förnekar att förbundet åtagit sig ett uppdrag att aktivt företräda kvinnan eller vara ombud för henne. Det fackliga ombudet var bara med på mötet som ett stöd för henne genom att lyssna på vad som sades.

Tingsrätten anser inte det visat att ST:s representant åtog sig att vara ombud för kvinnan och inte heller att hon gav någon rådgivning i anslutning till mötet. Och av ST:s stadgar framgår inte att medlemmar, utan särskilt avtal, har rätt till rådgivning vid möten med arbetsgivare.

Inte heller kan kvinnan ha haft goda skäl att uppfatta ST-representanten som ombud för henne och omständigheterna var inte sådana att representanten måste ha insett att kvinnan uppfattade henne som ombud.

Kvinnan förlorar alltså och får betala både sina egna och ST:s rättegångskostnader. Tingsrätten prutar ST:s kostnader från 390 000 till cirka 305 000

Kvinnans ombud Jerker Öhrfeldt, advokat på Lex Advokatbyrå i Stockholm, uppger för Lag & Avtal att han fått kvinnans uppdrag att överklaga domen till Svea hovrätt.

– Jag bedömer att vi kommer att lyckas visa både att fackförbundet ST haft ett uppdrag att företräda min huvudman i samband med uppsägningsförfarande samt att facket allvarligt brustit i sitt ansvar.