Fördelarna bakom diagnosen

Skälet är att förloraren denna gång har adhd. David Palmer ansåg sig ha blivit diskriminerad av arbetsgivaren och drev sitt fall hela vägen. Han är en viktig representant för ett nytt fenomen på arbetsmarknaden: de anställda med neuropsykiatriska diagnoser. Du har säkert sett bokstavskombinationerna – adhd, add, asperger. Förmodligen har du ett hum om vad de innebär.

Men hur många arbetsgivare vågar anställa en person med någon av dessa diagnoser? Många blir säkert oroliga. Hur mycket trubbel kommer den här personen att orsaka? Att avsluta en anställning på grund av personliga skäl är dessutom mycket svårt. De flesta arbetsgivare resonerar säkert som Ikea, ”Vi söker efter okomplicerad personal”, som en av deras HR-chefer förklarade under ett seminarium.

Men en diagnos kan också innebära fördelar. Adhd innebär till exempel att personen har ett högt driv, är impulsiv och kreativ, någon som kan se oväntade möjligheter. Visserligen finns risken att personen springer på för många bollar, inga mål blir gjorda. Det är här den påläste chefen kommer in. Den som har adhd behöver struktur.

För någon med Aspergers syndrom är det annorlunda. Diagnosen innebär ofta att personen kan vara mycket noggrann och skicklig i sitt arbete, men brister i det sociala samspelet. Givetvis kan personer med diagnosen lära sig de sociala spelreglerna, men de måste pluggas in som ett nytt språk.

Men varför alla dessa diagnoser, varför kan inte folk bara få vara som de är? Tja, för att när vi inte begriper oss på varandra, då uppstår lätt konflikter. Diagnoser är en manual för att tolka människor som befinner sig utanför ramen.