Åsikter
”Finska EU-domen inget nytt”
DEBATT. De senaste dagarna har fackliga organisationer givit stor uppmärksamhet åt ett finskt rättsfall som bedömts av EU-domstolen. Enligt LO är domen ”det största som hänt sedan Lavaldomen”. Som bekant handlar den fackliga agendan om att utvidga fackliga organisationers rätt att vidta stridsåtgärder mot en utstationerande arbetsgivare.
Annons
Vad EU-domstolen har sagt, i detta specifika fall, är att vid tolkning av utstationeringsdirektivets begrepp minimilön, som det finska målet gäller, så ska värdlandets lagstiftning tillämpas oavsett vilken lag som är tillämplig på anställningsförhållandet.
Detta framgår redan av direktivet, så något nytt i sak är det inte. När domstolen sedan prövar vad som är minimilön enligt det finska kollektivavtalet så framgår att det ibland kan vara svårt att ur ett kollektivavtal utläsa vilken den rätta minimilönen är, beroende på att det kan finnas olika kriterier för sådan lön. Inte heller detta är någon nyhet.
En förutsättning är naturligtvis att det handlar om miniminivåer av lön och vissa andra ersättningar, förutsatt att det handlar om verkliga ”miniminivåer” som är bindande för samtliga berörda i branschen.
En annan fråga i EU-domen gäller rätten för finska fackliga organisationer att driva mål i domstol för utstationerade arbetstagares räkning. EU-domstolen slår fast att i fråga om procedurfrågor gäller värdlandets lag.
Eftersom finsk lag tillåter att finska fack driver mål för utstationerade arbetstagares räkning, i detta fall polska arbetare, finns det inget hinder för den finska fackliga organisationen att företräda de utstationerade arbetstagarna vid den finska domstolen. Att den polska lagen förbjuder ett sådant arrangemang spelar då ingen roll eftersom den lagen inte är tillämplig i detta fall.
EU-domen säger alltså inte att en facklig organisation i värdlandet alltid har rätt att företräda utstationerade arbetstagare vid domstol.
Lars Gellner,
Arbetsrättsjurist, Svenskt Näringsliv
