Åsikter
Fas 3 ger nutida lumparhistorier
KRÖNIKA. Nu är Fas 3 en så stor arbetsgivare, ett så stort nationellt haveri, att alla vanliga svenskar känner någon, som känner någon av de 30 000 som hamnat i Fas-fällan. De arbetslösas berättelser är en sorts nutida politiska lumparhistorier som sprids över Sverige och jag har också en kompis som gjort tjänst och tvingat sig igenom dess tragiska turer.
Annons
Han fick upptäcka att arbetsförmedlingen blivit moderat ordningspolis med uppgift att tysta ner kritik på gruppmötena, träffa konsulter för att lära betrakta sig som en säljbar produkt, få omöjliga jobbförslag hemskickade, vara så nära drömjobb och så en dag bli erbjuden att välja mellan pyssel eller eget - projekt- framför-datorn av en leende lycksökare i arbetslöshetsbranschen.
Men jobbsökandet då? Nej, i Fas 3 fick man endast leta riktigt arbete 20 procent av tiden, men kanske kunde det kallas eget projekt, annars kunde han välja på handarbete, målning eller bakning.
Att regeringens jobbpolitik inte funkar är ett fiasko, men att det inte funkar på ett sådant samhällsupplösande vis är farligt. För vad händer med Sverige när strukturerna uppmuntrar till fusk, när arbetslösheten blir lönsam? Min kompis hörde exempelvis på arbetsförmedlingen att ett ställe tog emot Fas 3:are men då han ringde för att söka ett riktigt jobb fick han veta att all personal, inom hans område, var uppsagda.
Då tog han beslutet att aldrig bli snabba cash för någon skrupulös arbetsgivare i jobbpolitikens undre värld. På ett återkopplingsmöte på arbetsförmedlingen berättade Fas 3:are att de arbetade bland annat som städare, elektriker och bagare men personalen hävdade ändå mycket bestämt att det inte kunde kallas riktiga jobb. Enligt en nyutkommen LO-rapport får endast 14 procent arbete i Fas 3, resten är med mina ord fusk och förvaring.
Men medan anordnaren får 5 000 per styck visar utredningen att sex procent av deltagarna inte får några pengar alls utan är beroende av socialen eller anhöriga. LO-rapporten drar slutsatsen: Ett arbetsmarknadspolitiskt program som på detta sätt fattiggör den enskilde är inte värdigt arbetslinjen.
Det väckte nätuppståndelse när den moderate riksdagsmannen Hanif Bali, på Svt-debatt den 14 februari, hävdade att det talade till Fas 3:s fördel, i jämförelse med de gamla plusjobben, att åtgärden fick passiviserade långtidsarbetslösa in i duschen på mornarna.
Supermodellen Naomi Campbell gjorde under sin storhetstid känt att för hon vägrade kliva ur sängen för mindre än 60 000 dollar per dag, ett orimligt krav för de flesta.
Men är det mer rimligt att de långtidsarbetslösa ska upp och duscha för i snitt 8 000-9 000 i månaden före skatt, en inkomst som inte är pensionsgrundande och utan jobbskatteavdrag, bara för att Anders Borg vill ha en låglönekast?
Fas 3 röstades bort av riksdagen i somras men likväl som regeringen struntar i riksdagsbeslut borde de arbetslösa kunna göra detsamma. Att stanna i sängen skulle kunna kallas civil lydnad gentemot demokratin.
