”En arbetsgivare ska inte behöva acceptera detta”

Inom säker­hets­branschen ska man dessutom kunna ställa högre krav på regellydnad än inom andra branscher, särskilt om det rör sig om en avdelningschef med stort eget ansvar. Det förklarar Peter Lindgren, Securitas ombud från Almega, som med klar och tydlig röst inleder sitt anförande.

– Oavsett vilken rubricering brotten skulle ha, ska allt detta inte behöva tålas i ett anställningsförhållande.

Arbetstagarsidans ombud Jonas Wiberg är lika tydlig. Här föreligger inga skäl för avskedande och han ifråga­sätter alla brottsmisstankar också med att säga:

– Om det nu föreligger så tydliga brott, varför har då arbetsgivaren inte polisanmält händelserna?

Jonas Wiberg betonar vidare i sin inledning att hans klient inte haft uppsåt att skada företaget, där han har jobbat hela sitt vuxna liv. Han har eventuellt i några delar agerat om­dömes­löst, men alla förseelser har sina förklaringar.

Solna tingsrätt har konstaterat i sin dom att det är utrett att den avskedade avdelningschefen har: förvarat drönare och spelkonsoler i sitt garage; byggt ett privat hemlarm av komponenter från Securitas; låtit Securitas stå för hemlarmets abonnemangskostnad, kostnaden för ett batteri och för tre telefonfodral till sin privata cykel; samt brutit mot företagets policy för attestering av fakturor när han godkände inköp av telefonfodralen för eget bruk.

Tingsrättens bedömning blev att förseelserna inte har skadat företaget på ett sätt som skulle kunna rättfärdiga avskedandet.

Nu, när AD prövar fallet, ska alla omständigheter synas igen och då ställs även följande fråga förstås: Är förseelserna sammantaget acceptabla inom ett anställningsförhållande?

Avdelningschefen sitter orörlig och med allvarlig blick under förhandlingens timmar. Enbart någon enstaka gång lutar han sig fram för att göra en kort anteckning i papperen framför honom.

I det första vittnesförhöret som spelas upp på tv-skärmen, förklarar han själv att han inte anser sig ha agerat felaktigt, utan bara gjort ett större inköp till företaget på grund av ett bra erbjudande från leverantören, som innebar att få hem vissa bonusvaror. Dessa skulle användas på jobbet senare. Han medger att han har attes­terat varor till sig själv, men det var sådant som han trodde arbetsplatsen ändå skulle stå för.

Under samtliga vittnesförhör upprepas några frågeställningar, som formaliteter kring chefernas attesteringsrätt på Securitas. Är det anmärkningsvärt att en faktura delades upp så att båda beloppen hamnade under 50 000-kronorsgränsen för att chefen själv skulle kunna attestera dessa? Borde han ändå ha tagit upp den stora kostnaden med sin närmaste chef? Är det okej att överhuvudtaget attestera fakturor för egen räkning?

Domen:

När dessa och flera liknande frågor besvarats av vittnena – avdelningschefen själv, samt hans medarbetare och chefer – blir det tydligt att det finns tolkningsmöjligheter både kring omständigheter och befogenheter på arbetsplatsen.

I slutpläderingen är det två bestämda och övertygade röster som framför den egna sidans bästa argument.

Arbetsgivarsidans Peter Lindgren säger:

– Han har haft de här grejerna hos sig i sex månader. Om och när han ville ge tillbaka dem igen, det är en helt annan fråga. Grundbrottet är redan uppnått, menar vi. Och då räcker det inte med ett naket påstående om att ”Jag tänkte lämna tillbaka dem”. Om detta inte styrks av något annat.

Peter Lindgren poängterar att även om AD skulle gå på tingsrättens linje och finna att avdelningschefen inte hade för avsikt att behålla sakerna, handlar mycket i hans agerande om ohederlighet som ändå har drabbat arbetsgivaren. Bara att ta hem varorna och låta dem stå i ett garage och förlora i värde räcker, menar Peter Lindgren. Dessutom vill han återigen påminna om frågan om eventuellt mutbrott. Drönarna kanske behövdes i arbetet med att bygga hyrlarm, men spelkonsolerna kan ha varit bonusvaror som han har tagit emot i tjänsten och som skulle kunna klassas som muta.

– Han kommer inte att kunna vara objek­tiv mot den leverantör som han inlåter sig i sådana här affärer med, slår Peter Lindgren fast.

Jonas Wiberg kontrar med att berätta att arbetsgivarsidan inte hade lagt fram tillräckligt med fakta i målet inför tingsrättens prövning. Han fick be dem komplettera på 15 punkter.

– När målet blev utrett ser vi en helt annan rättslig bild än den som Peter Lindgren målar upp.

Jonas Wiberg påpekar också att stöldrekvisiterna inte var uppfyllda i frågan om drönare och spelkonsoler.

– Kartongerna har förvarats oöppnade. Han vet att hans personal vill ha de här grejerna. Han tar hem dem för att skydda dem för att de inte ska försvinna hur som helst. De står i oöppnade kartonger i sex månaders tid. Det talar med styrka för att det inte fanns uppsåt att behålla sakerna.

Något mutbrott är det inte heller att tala om, enligt Jonas Wiberg.

– Det hade varit en helt annan sak om han köpt saker till sig själv eller fått sådant som han själv skulle ha. Men så var inte fallet. Han hade inte något eget behov av de här sakerna.