DO vill tvinga fram rättegångar om kränkningar

Målet gäller en passagerare som tvingades av flygbolaget Braathens plan på Landvetters flygplats den 21 juli 2015. Mannen hade sammankopplats med en främmande arabisk/muslimsk passagerare. De tvingades genomgå en extra säkerhetskontroll, vilket gjorde att resan fick skjutas upp. Senare visade sig allting vara ett misstag.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, anser att sammankopplingen berodde på bland annat mannens utseende och etniska tillhörighet. Därför begärde DO 10 000 kronor i ersättning till mannen för direkt diskriminering.

Redan innan målet hann prövas i tingsrätten gick flygbolaget med på att betala 10 000 som en ”goodwill­ersättning” samtidigt som man nekade till att diskriminering skett. Tingsrätten meddelade dom med medgivandet som grund. Men passageraren var inte nöjd. Han ville få saken prövad och menade att en ersättning utan koppling till diskrimineringen inte var en ersättning för den kränkning han fått utså. Hovrätten sa nej, men Högsta domstolen gick med på att fråga EU-domstolen om det ska vara tillåtet att komma undan prövningar på detta sätt.

– Detta påverkar också diskriminering i arbetslivet. Vi är oroliga för att det här blir ett sätt för både stat och andra arbetsgivare att köpa sig fria och slippa erkänna att de gjort fel, säger Martin Mörk, chef för process­enheten på DO.

I målet gällande påstådda sexuella trakasserier på Teaterhögskolan i Malmö valde staten också att medge talan. Den student som anklagade en professor fick därmed pengar men ingen prövning trots att han ville ha det (se artikeln bredvid).

– Metoo har visat på behovet att få kränkningar konstaterade. Det är bekymmersamt att ett statligt universitet aktivt släcker möjligheten till ett ansvarsutkrävande på det här sättet, anser Martin Mörk.

Varför räcker det inte med att få en ekonomisk ersättning?

– De vi företräder i mål om sexuella trakasserier driver inte frågorna i första hand för pengarna. De vill hindra arbetsgivare från att fortsätta trakassera andra och de vill ha upprättelse. Det handlar om ett ansvarsutkrävande.

I ett rättsutlåtande till stöd för DO skriver Torbjörn Andersson, professor i processrätt vid Uppsala universitet, att den svenska hanteringen av medgivanden är ”snäv och föråldrad”.

– De här reglerna skapades för ett affärssamhälle en gång i tiden. Då ansågs det inte ha ett värde att få ett auktoritativt uttalande av en domstol. Men behovet av att få upprättelse i den här typen av kränkningsmål måste tillgodoses. Det är fel att en arbets­givare ska kunna betala 10 000 kronor och slippa få en dom mot sig inför omvärlden, säger han och får medhåll av professor Mårten Schultz i ett annat rättsutlåtande.

DO skriver i sitt överklagande till HD att det måste vara möjligt att ”på rättslig väg få en påstådd rättighetskränkning konstaterad”. DO anser att möjligheten att köpa sig fri från en prövning i sak både strider mot rätten till ett effektivt rättsmedel i EU:s rättighetsstadga och mot statens skyldighet att se till att det finns effektiva och avskräckande sanktioner för diskriminering.

DO varnar för att om den här typen av strategiska medgivanden tillåts så riskerar svenska domstolar i fortsättningen att legitimera systematiska brott mot EU:s diskrimineringslagar. Och de upprättelse- och sanktionssyften som reglerna om diskrimineringsersättning bygger på undermineras.

Hedda Mann, chefsjurist på Arbetsgivarverket vars jurister förde talan i målet med professorn i Örebro (se faktaruta här intill), anser att det måste vara möjligt att kunna medge talan och slippa rättegång.

– Vi ser inget behov av en förändring. Tvärtom vore det en olycklig ordning om en arbetsgivare som inser att man begått fel inte ska kunna medge detta, utan att frågan, med allt vad det innebär, också ska prövas, säger hon.