DO: Ingen förlikning har skett i flygpassagerarmålet

I en artikel i Lag och Avtal, nr 4/2019, med rubriken ”Förlikning viktigt för den svenska modellen” kommenterar bland annat Dan Holke från LO-TCO rättsskydd det diskrimineringsmål som nu ligger för prövning i EU-domstolen (mål C-30/19, Braathens Regional Aviation). Dan Holke beskriver målet som ett hot mot möjligheten att lösa tvister genom förlikningar, och därigenom den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Som framgår av artikeln handlar DO:s mål om en man som på grund av sitt utseende ska ha utsatts för etnisk profilering i samband med en flygresa. Det stämmer. Däremot påstås det i artikeln att Stockholms tingsrätt har meddelat en dom på grund av att parterna har förlikts, något som DO sedan ska ha klagat på. Det stämmer inte.

Någon förlikning har inte träffats i målet. Målet handlar inte i något avseende om förlikningar. Det handlar om rätten att få till stånd en domstolsprövning av om en rättighetskränkning har skett. Det som hände i målet var nämligen att det flygbolag som anklagas för diskriminering i sitt svaromål gjorde ett så kallat abstrakt medgivande av talan.

Det gick till på det sättet att flygbolaget medgav att betala det begärda beloppet som ”goodwillersättning” samtidigt som bolaget uttryckligen förnekade att någon diskriminering hade ägt rum. Enligt svensk processrätt räknas ett sådant medgivande som tillräckligt för att tingsrätten ska meddela dom utan prövning i sak. Det har att göra med att tvisten formellt sett inte anses handla om själva kränkningen, dvs. diskrimineringen, utan om det begärda beloppet ska betalas. 

Mannen ville ha upprättelse för kränkningen och var därför inte intresserad av någon goodwillersättning. Eftersom bolaget inte erkände diskrimineringen, var det viktigt för honom att få rättighetskränkningen konstaterad. DO bedömde att hans rätt till domstolsprövning av den påstådda diskrimineringen var skyddad i den EU-rättsliga ordningen. Tingsrätten höll inte med utan meddelade dom mot bakgrund av medgivandet utan någon prövning i sak. I domen framgick att flygbolaget inte erkände att någon diskriminering ägt rum. Frågan om diskriminering var alltså fortfarande tvistig.

DO överklagade först till Svea hovrätt och sedan till Högsta domstolen. Högsta domstolen har nu frågat EU-domstolen om EU-rätten kräver att en enskild som anser sig drabbad av diskriminering ska ha rätt att få saken prövad.

Den frågan handlar i grunden om rätten till domstolsprövning när den enskilde inte vill förlikas. Frågan påverkar varken rätten till förlikning eller möjligheterna till förlikning när parterna vill det. Något hot mot den svenska modellen är svårt att se.

Med det sagt kan målet förstås få betydelse på annat sätt. Förhoppningsvis kan en dom från EU-domstolen klargöra att en tvist som rör diskriminering inte mot den utsattes vilja kan reduceras till att bara handla om pengar.

Martin Mörk,

Chef för DO:s processenhet