Det är visst möjligt att gå vidare med Las-förslaget

Vi har tagit del av utredningsförslaget till nya Las, den bilagda principöverenskommelsen och de remissvar som kommit in. Vi har noterat att i stort sett alla remissinstanser tillstyrker att förslaget kan läggas till grund för fortsatt lagstiftning. Vi har också följt debatten, bland annat artikeln i Lag & Avtal den 22 september där två forskare, Niklas Selberg och Erik Sjödin, dragit slutsatsen att det inte skulle vara möjligt att gå vidare med lagförslaget.

Forskarna framhåller främst två problem som båda hänför sig till den föreslagna möjligheten att sluta kollektivavtal på huvudorganisationsnivå om vad som utgör sakliga skäl för uppsägning på grund av personliga förhållanden.

De pekar dels på att det i lagförslaget inte finns någon spärr mot att parterna helt avtalar bort anställningsskyddet, dels på att oorganiserade arbetstagare faller utanför regleringen såtillvida att de inte har någon möjlighet att få allmänt skadestånd. Kritiken är i och för sig befogad, men problemen går enligt vår mening att lösa i den fortsatta lagstiftningsprocessen.

Vi är – utifrån vår långa erfarenhet av arbetsmarknaden och avtalsförhandlingar – övertygade om att parterna aldrig avsett att helt upphäva skyddet mot osakliga uppsägningar. Parternas principöverenskommelse anger nämligen att tanken är att parterna i Huvudavtal närmare ska kunna reglera frågan om vad som ska utgöra sakliga skäl för uppsägning.

Vårt förslag är att ta bort ordet ”upphäva” ur lagtexten. Parterna kan då avtala om förändringar avseende vad som utgör sakliga skäl för uppsägning men inte helt utmönstra anställningsskyddet. En sådan reglering kan inte anses strida mot EU-rätten. Det måste också beaktas att partsautonomin med jämbördiga parter kan sägas vara ett skydd i sig, särskilt då det på arbetstagarsidan måste handla om huvudorganisationer som ju har en betydande förmåga att genom stridsåtgärder freda sina intressen.

När det gäller arbetstagares möjligheter att hävda sina rättigheter vid osakliga uppsägningar framgår det av utkastet till Huvudavtal att parterna i detta reglerat frågan på så vis att en tvist om den regel i Huvudavtalet som är tänkt att träda istället för 7 § LAS ska utgöra en tvist enligt LAS.

Det kan dock vara oklart hur en sådan regel skulle tillämpas i situationer med oorganiserade arbetstagare. Det finns förstås även en risk för att andra huvudavtalsparter som träffar huvudavtal inte reglerar frågan i sina avtal. Frågan bör därför enligt vår mening lösas genom lagstiftning.

Det enklaste sättet torde vara att i LAS införa en regel som anger att en tvist rörande uppsägning där kollektivavtal trätt istället för 7 § 1-2 stycket fortfarande är en tvist enligt LAS. Därmed kommer det inte att råda någon tvekan om att LAS bestämmelser om skadestånd, ogiltighet och preskription blir tillämpliga i en sådan situation och detta oavsett om den berörde arbetstagaren är oorganiserad eller ej.

Våra föreslagna lösningar måste anses rymmas inom parternas principöverenskommelse. Forskarna synes påstå att dylika förändringar av lagförslaget inte kan genomföras eftersom parterna kräver att överenskommelsen ska genomföras oförändrad. I principöverenskommelsen har parterna emellertid uttryckligen angett att förslaget inte är fullständigt med avseende på bland annat vilka författningsbestämmelser som måste göras för att genomföra överenskommelsen. För oss är det uppenbart att de två förändringar vi föreslår endast på ett tydligare sätt genomför det parterna i sin principöverenskommelse och utkastet till Huvudavtal angett att de vill uppnå.

Sammanfattningsvis är det alltså fullt möjligt att gå vidare med LAS-förslaget med beaktande av de lagtekniska synpunkter som framförts av remissinstanserna. Det är dessutom önskvärt att så sker eftersom den svenska modellen historiskt fungerat bäst när parterna har kommit överens om reglerna på arbetsmarknaden.

Bengt Huldt, medlare och före detta vd Metallgruppen                  

Kurt Eriksson, medlare och före detta chefsjurist Medlingsinstitutet