Det är historielöshet som hotar svenska jobb

Östros (S) hade rätt när han 2006 uttalade sig i Sveriges Radio. Det fanns gott om protektionistiska tendenser. Utbredd kritik mot global handel återkommer med jämna mellanrum, bara några år innan hade anti-globaliseringsrörelsen demonstrerat världen över. Nu är vi åter där. Östros citat är antagligen ännu mer relevant i dag med pågående förhandlingar om ett avtal mellan världens två största ekonomier, EU och USA.

Förhandlingarna har gått upp och ner. I både Tyskland och Frankrike har en uppgivenhet märkts. I dag får frihandeln klä skott för alla tänkbara problem, från arbetslöshet till demokratiunderskott. Attackerna har kommit från flera håll, från Labourledaren Jeremy Corbyn som hävdar att avtalet med USA leder till urholkad offentlig välfärd, till främlingsfientliga Marine Le Pen som påstår att nationell självbestämmanderätt hotas, och tullhöjaren Donald Trump som målar upp pålitliga handelspartner som jobbskurkar.

Trots stora åsiktsskillnader stavas den gemensamma universallösningen för alla tre: mer protektionism. Verkligheten är i själva verket den motsatta. Frihandeln hotar inte, utan skapar jobb. Ett handelsavtal med USA skulle kunna ge EU-länderna en vinst på 1 117 miljarder per år, en ökad transatlantisk export med 30 procent och 1,3 miljoner nya jobb i EU, enligt kommissionens beräkningar. Att industrijobb försvunnit handlar snarare om minskad produktivitet än om frihandel. I stället för att ta tillbaka jobb måste fokus vara att skapa nya. Insikter som borde vara allmänt kända vid det här laget.

Sverige då? En röd tråd genom den svenska framgångssagan är en bred samsyn kring frihandel, från höger till vänster, från fack till arbetsgivare. Öppenheten mot omvärlden har varit lika lukrativ och jobbskapande som den varit avgörande för en liten exportberoende nation i periferin. Handeln har spelat en avgörande roll i skapandet av vårt välstånd.

I den amerikanska debatten utgår retoriken primärt från hur man ska stoppa jobb från att lämna landet. I Sverige hörs den retoriken allt oftare, men främst lyfts miljöaspekten fram i kritiken mot ett frihandelsavtal. Och visst finns seriös kritik som förtjänar en konstruktiv diskussion, exempelvis just miljöaspekten (även om avtalet inte ska medföra att unionens miljönormer sänks), ännu mer transparens kring hur avtalet förhandlas och investeringsskyddet.

Så, gärna en diskussion om själva avtalet, men först en rejäl förståelse för frihandelns roll som jobbskapare. Den får inte fintas bort när debatten skenar iväg. Mer marknadsekonomi och mer frihandel är vägen till fler arbetstillfällen i Sverige, EU, USA och inte minst länder utanför överenskommelsen som kan dra nytta av de fördelar i storskalighet som ett avtal innebär. USA är Sveriges tredje viktigaste handelspartner. Mer protektionism där, påverkar jobben här. Birgitta Ohlssons (L) uttalande nyligen var i linje med Östros för tio år sedan: ”Jag brukar säga att ingen nation någonsin blivit fattig på frihandel.” När världen snurrar allt snabbare och fakta relativiseras, är det viktigare än någonsin att inte glömma bort denna historiska sanning.

Jakob Stenberg

Journalist

Jakob är redaktör på Svenskt Näringslivs tidning Entreprenör.