Den svenska modellen bromsar strejker

Detta är den fjärde artikeln i ett tema om medlarnas roll på den svenska arbetsmarknaden. Läs tidigare artiklar.

Både det varsel som facken inom Svenska kyrkan lade i april och pilotfackets varsel i somras ledde till strejk. Men det är ovanligt att varsel leder till strejk i Sverige.

År 2020 gick inte en enda arbetsdag förlorad på grund av stridsåtgärder på arbetsmarknaden och förra året förlorades bara elva arbetsdagar på grund av arbetsmarknadskonflikter.

Under perioden 2010-2020 förlorades 8 873 arbetsdagar i Sverige. Det kan jämföras med Finland som hade flest antal förlorade arbetsdagar i Norden under perioden, 130 316, enligt Medlingsinstitutets statistik.

Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo anser att den svenska modellen, där fack och arbetsgivare tillsammans kommer överens om löner och andra villkor i kollektivavtal, bromsar antalet strejker.

– Man får strejka i Sverige. Men vi har skapat ett väldigt tryck på att försöka lösa ut konflikter innan det går så långt. Och blivit duktiga på det, säger hon.

Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid högskolan i Skövde, beskriver också att den svenska modellen med stark centralisering är ett effektivt sätt att lösa konflikter.

– Vi har otroligt få konflikter i Sverige. Främst arbetsgivare brukar hävda att en del fackföreningar kan få igenom vad de vill, bara genom att hota med strejk. Det är lite överdrivet. Men industritjänstemän är fullt medvetna om att de har en stark potential att få igenom krav bara genom att hota med strejk, säger han.

Det är vanligare att ett varsel leder till konflikt om en fackförening inte tillhör någon centralorganisation. Det gäller både Svensk Pilotförening och Hamnarbetarförbundet, som ligger bakom de mest uppmärksammade konflikterna de senaste åren.

– Fristående organisationer styrs inte av någon centralorganisation och är därför mer lättrörliga. De har lättare att driva en fråga till sin spets. Då blir det fler strejker och lockouter, säger Christer Thörnqvist.