Besviket trots löneökningar över märket för polisen

Tolv procent är en bra bit över industrinormen på 6,5 procent. Lena Nitz, Polisförbundets ordförande, skriver i en ledare i Polistidningen att avtalet är bra, att det är ett av arbetsmarknadens bästa och en viktig pusselbit i uppvärderingen av polis­yrket.

Ändå är delar av Polisförbundets medlemmar besvikna, både på löne­nivåerna och på själva avtalet som sådant.

Polisförbundets förhandlingschef Niklas Simson är medveten om det. Hans bild är att mycket av kritiken grundar sig i ett gammalt misstroende mot arbets­givaren. Han anser att politikerna hjälpt till att trissa upp förväntningarna på lönenivåerna genom att ge en förenklad bild av hur mycket pengar som finns till polislönerna.

– Partierna har bjudit över varandra och gett intryck av att man vill ge polisen löneökningar på mellan 3 000 och 4 000 kronor. Men den som verkligen tar sig tid att läsa partiernas motioner ser att alla har en gemensam nämnare, nämligen att det handlar om löneökningar över en treårsperiod, säger han.

Niklas Simson känner att parterna i de senaste avtalsförhandlingarna fick en bättre grundad samsyn om att en höjning av polislönerna måste till. Detta för att polisen ska klara sitt uppdrag och för att yrket ska bli uppgraderat.

Polisförbundets målsättning är att löneförhöjningen ska hamna på runt 5 procent per år under avtalsperioden.

– Sedan är vi inte övertygade om att innehållet i det nya avtalet kommer att räcka för att kunna kompetensförsörja polisen, säger han.

Den 18 januari, när avtalsförslaget låg färdigt, kallade förbundsstyrelsen till avtalsråd. Då rekommenderade majoriteten av förbundets regioner att förbundsstyrelsen skulle säga nej till det liggande förslaget. En av dem som sa nej var Johan Claesson, ordförande för Polisförbundet Nord.

– Från vår regions sida handlar det inte om bristande förtroende för förhandlingschefen eller förbundsstyrelsen. Jag respekterar att förbundsstyrelsen kom till en annan slutsats än oss. Jag förordade ett nej. Det gjorde jag för att vi inte hade tillräcklig tillit till att arbetsgivaren verkligen har förmågan eller ambitionen att leverera det avtalet och andra överenskommelser.

Johan Claesson menar att arbetsgivaren på central nivå tidigare misslyckats med att leverera utlovade åtgärder.

– De här skrivningarna har vi sett förut. Det räcker inte med bara ord. Och jag ser inte de där tolv procenten, hur jag än håller avtalet, säger Johan Claesson.

Enligt hans egna beräkningar blir löneökningarna blygsamma i rena pengar räknat, trots att de procentuellt ligger över industrinormen. Han bekräftar att förväntningarna på förhandlingsresultatet varit högt ställda bland medlemmarna. Särskilt mot bakgrund av regeringens miljardsatsning på polisen.

– Vi får höra att det finns x antal miljoner kronor. Sedan visar det sig att pengarna tagit vägen någon annanstans, säger Johan Claesson.

Niklas Simson kommenterar förbundsstyrelsens ja till avtalet trots att majoriteten av regionerna rekommenderade ett nej så här:

– Jag som tjänsteman kan bara besvara det så här: avtals­rådet är inte ett beslutande organ utan utgör endast rådgivare till förbundsstyrelsen.