Åsikter

Även tjänstemän lär förvandlas till app-trälar

Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Den amerikanska valrörelsen fick mediernas klickekonomi att överhettas, och redaktionschefernas investeringar i den växande trumpbubblan trängde bort annan viktig bevakning. Bland annat av en politisk ödesfråga som på sikt kan få följder även för svenska löntagare.

Publicerad

I Kalifornien röstades proposition 22 igenom efter att företag satsat 184 miljoner dollar i Ja-kampanjen. Och jobbare inom gigekononomin, på exempelvis Uber, miste anställningsförmånerna de fick via förra årets lagstiftning och blev återigen ”contractors”. Valet 2020 vanns av appföretagen. Nu står andra stater i USA på tur och sedan väntar världen.

FÖR DEN URBANA medelklassen är arbetsmarknadsfrågor lika osexigt ointressant som lågprisalternativen från Eldorado. De shoppar dyrt i butik, servas billigt av tjänstesektorn medan de på sociala medier lajvar aktivister med rätt åsikter som inte kostar dem något alls. Men jag undrar hur länge till? För varför skulle inte gigekonomins rullande snöboll dra in anställda även från högre skikt och förvandla också dem till app-trälar och F-skatteslavar?

I OKTOBER AVSLÖJADE DN att chefen för Region Stockholms kommunikationsavdelning, trots sparkrav, sidsteppat sina egna kommunikatörer och i stället anlitat två konsulter till en kostnad på 27 miljoner. Skandalen kanske inte bara blottade skatteslöseri och vänskapskorruption utan en glimt av den bistra framtiden – dagens arbetsgivare kan vara morgondagens uppdragsgivare. Varför ska exempelvis kommunikatörer vara anställda? Många med akademisk examen är ju också utbytbara, kan giggas på typ konsultbasis och deras yrken devalveras som vore de grafiker under datoriseringen.

MIN DYSTRA FRAMTIDSSPANING säger att det ekonomiskt lönsamma oundvikligen inträffar; det enda värde som inte kan omförhandlas i vårt marknadssamhälle. Inom exempelvis hemtjänsten har goda arbetsvillkor och de äldres behov för länge sedan sparats bort.

Så inget hindrar att arbetsgivare och chefer anpassar arbetsbeskrivningar och verksamhetsmål efter gigekonomins krav och säljer iväg i dag fredade yrkesgrupper till app-bemanningsföretag. De kommer att rekryteras, styras och övervakas som vilka cykelbud eller lagerarbetare som helst, och ge nytt oanat innehåll åt begreppet tjänstemannaklassens proletarisering.

”GIGEKONOMI”, LIKT ”ENTREPRENÖR” och ”influencer”, har fortfarande klang av cool och ”För varför skulle inte gigekonomins rullande snöboll dra in anställda även från högre skikt och förvandla också dem till app-trälar och F-skatteslavar?” påstår att kollektivt handlande är mossigt gammaldags som förklaring till exempelvis LO:s stora medlemstapp, samframkant. Men att gigga är ju bara en teknisk uppdatering av hur gårdagens proletärer i hård konkurrens slogs om påhugg för daglig överlevnad. De boostade dock varken ego eller varumärke utan gick samman i fackföreningar, alltså gav varandra löftet att inte sälja sitt arbete till underpris.

Och det är lustigt hur många som tidigt som arbetsgivarna har en organiseringsgrad på stabila 88 procent. De vet att satsa på sig själva gör man effektivast kollektivt. Så jag spår att snart nog kommer berörda politiker fatta galoppen med gigekonomin efter att näringslivsorganisationer kampanjat och lobbat, eller som det hette förr i tiden; bedrivit klasskamp.

Missa inga nyheter - beställ Lag & Avtals kostnadsfria nyhetsbrev