Nyheter
Arbetsförmedlingen behöver konkurrens
KRÖNIKA. De flesta har nog hört historien från en gammal släkting eller en äldre bekant: ”När jag var ung var det bara att gå till affärsägaren eller till närmaste arbetsförmedling och sedan hade man ett jobb dagen efter.”
Annons
Jag har i alla fall hört det berättas under hela uppväxten, inte sällan med insinuationen att dagens ungdomar är lata. Visst är det, föga överraskande, en förskönad bild av hur det var förr. Kanske stämde det till viss del då, men det kan knappast påstås vara relevant i dag. Den första delen, att du med rätt kontakter och nätverk kan få ett jobb, är förvisso alltjämt relevant. Att Arbetsförmedlingen skulle fixa biffen kan du däremot inte räkna med.
För ett Sverige där många unga och nyanlända saknar arbete är det dåliga nyheter. Några siffror för att ge en bild av läget: enligt myndighetens egen statistik visar vissa kontor en förbättringspotential på mellan 50 och 80 procent, bara 4 procent av de inskrivna arbetslösa fick jobb genom en arbetsförmedlare och satsningar på arbetsmarknadsutbildning visar väldigt svaga resultat.
Många ska in på arbetsmarknaden, men i dag är Arbetsförmedlingen en bromskloss, trots att mer resurser har skjutits till verksamheten. Mer än varannan arbetslös är utrikesfödd, vilket knappast beror på lättja. Oförmågan att effektivt förmedla jobb smittar av sig på allmänhetens förtroende. Enligt Sifos årliga Förtroendebarometer har bara 13 procent av de tillfrågade förtroende för Arbetsförmedlingen. Andra stora institutioner som Systembolaget, Polisen och Skatteverket landar avsevärt högre (70, 61 respektive 61 procent).
Trenden har varit tydlig under en längre tid och belyser med bländande strålar behovet av omfattande förändringar. Det svåra läget borde kunna underlättas av att ansvaret delas med flera aktörer. Alliansregeringen tillsatte en utredning för att undersöka hur Arbetsförmedlingen kunde konkurrensutsättas. Utredningen skrotades av den nuvarande regeringen, som efter hård kritik ändrade sig. I den breda översynen ska utredaren bland annat analysera hur ”användningen av olika typer av externa leverantörer inom arbetsmarknadspolitiken kan bidra till en väl fungerande arbetsmarknad”. Initiativet är välkommet.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har instämt i att kritiken mot Arbetsförmedlingen är befogad. Statsrådet har visat en medvetenhet om läget och åkte tidigare i år på studieresa till Australien. I slutet av 1990-talet genomförde landet en rad reformer där fler privata och ideella aktörer gavs möjligheten att bedriva arbetsförmedling. Sedan förändringarna infördes har Australien halverat kostnaderna och effektiviteten har trefaldigats. Som alltid är det svårt att jämföra och applicera ett annat lands system rakt av. I Australien är det bara riktat mot personer med försörjningsstöd och dessutom skiljer sig sättet att mäta åt, där vi i Sverige utgår ifrån arbetslöshetsstatistik och arbetsmarknadens funktionssätt. Samtidigt visar exemplet från ”down under” att en trend av ineffektivitet och kostnadsökningar faktiskt går att vända med rätt insatser.
Det är hoppfullt att arbetsmarknadsministern visar en öppenhet för nya lösningar. Konkurrens på lika villkor skulle på sikt kunna öka förtroendet för arbetsförmedlingen och, framför allt, skapa effektivare förmedling av jobben. Vilket rimligen måste vara överordnat allt annat.
