Åsikter

Är 52 veckors semester en bra idé på lång sikt?

Georg Frick. Foto: Nina Hedlund

KRÖNIKA. "Nu ska jag ha 52 veckors semester.” Så inledde en av mina bekanta - låt oss kalla honom Alex - när vi träffades på stan för någon vecka sedan. Han pratade alltså om pension. Men Alex har ännu inte uppnått någon hög ålder, han är nyss 62 år fyllda,

Publicerad

Alex val är självklart svårt att förena med arbets­livets debatt och gradvisa normförändring där det nya kanske kommer att betyda arbete till 75 år fyllda. Jag har full förståelse för att det för många kan kännas provocerande att vi ska tvingas jobba tills vi är 75. Ska vi verkligen behöva vänta så länge innan vi får vår efterlängtade belöning – läs: pension?

Och det är väl just det här som är en viktig poäng. Är arbete ett tvång eller glädje? Jag vill inte tvingas arbeta tills jag blir 75 år. Men om jag får förmånen att syssla med arbete som ger mig glädje är min uppfattning en annan.

Alex har arbetat sedan 21 års ålder och han har även pensionssparat lika länge. Det är naturligtvis ekonomiskt klokt. Alex är en klok och försiktig person. Alex är anställd inom finansbranschen och har ett mycket förmånligt pensionsavtal som möjliggör pensionsavgång redan vid 62 års ålder.

Jag har känt Alex sedan 2004, det vill säga i 15 år. Och under dessa 15 år har han många gånger gett uttryck för att inte trivas på jobbet och ofta önskat att byta jobb. Men av olika anledningar blev det aldrig av.

Jag kan notera att anställningen bit för bit har malt ner Alex engagemang för sitt arbete, vilket naturligtvis har lett fram till beslutet att gå i pension redan vid 62 års ålder.

Och i övrigt är Alex frisk och i gott skick och borde ha mycket mer att ge på arbetsmarknaden. Naturligtvis är livet så mycket mer än enbart löne­arbete. Men å andra sidan kan rätt löne­arbete också vara en källa till inspiration, delaktighet och med hög sannolikhet ett bättre och kanske längre liv.

Ofta ser vi försäkringsbolagens romantiska bild av den lyckliga pensionären som vandrar längs sandstranden. Och det är förvisso en trevlig känsla denna bild förmedlar. Men om detta blir vardag: Är det verkligen trevligt varje dag? Poängen är väl oftast att vi vill komma bort ett tag?

Jag tror att vi behöver ställa om vår syn på åldrande och arbete och även se över reglerna för anställningsskydd i Las så att det uppmuntrar - under trygga former - ökad omställning. Våga byt jobb om det nuvarande känns fel. Nu är det förvisso vissa förändringar på gång via utredningen en moderniserad arbetsrätt (Dir. 2019:17).

Men det vore önskvärt med en bredare idédebatt om åldrande i arbets­livet. Eller rättare sagt åldrande i livet. Livet pågår just nu. Om morgondagen vet vi inget. Och det är nog bäst så.

Känslan av att ha semester är behaglig givet att vi har något att komma tillbaka till. Jag har alltid använt semesterperioden till att känna efter. Om jag längtar tillbaka till arbetet så är jag lyckligt lottad och har rätt jobb.

Om jag däremot känner en olust, kan det vara läge att fundera på att byta jobb. Därför kan det vara klokt att vi som nu tar kortare semester än 52 veckor också funderar över livet i stort och vad som ger oss lust och glädje.

Trevlig sommar!